Sjudande kreativitet i forna Östberlin

Villaområdet Nikolassee är ett slags berlinskt Djursholm med palatsliknande villor. Så här en vardag vid lunchtid står villorna tomma och tysta medan höstlöven singlar ned mot den våta asfalten. En bil stannar utanför mitt emot, det är grannen som gett upp sitt försök att spela golf denna regniga dag.

Här bor Alena Kosmin tillsammans med sina föräldrar – än så länge. Tillsammans med en väninna är hon på jakt efter en lägenhet. Hon räknar upp de ovillkorliga kraven: Den ska vara gammal, en så kallad altbauvåning med högt i tak, hyran ska vara låg och lägenheten ska ligga i Mitte, Prenzlauer Berg eller Friedrichshain, alla numera mytomspunna stadsdelar i före detta Östberlin.

– Det som utmärker Berlin är alla kreativa människor, speciellt i de här områdena är det en ”vild” blandning av folk, säger Alena Kosmin som studerar kultur vid i universitetet i Potsdam. Hennes kompis går på arkitekturlinjen i Berlin, de vill bo där det finns med människor med liknande intressen.

Alena Kosmin berättar att redan i trean gjorde hennes skolklass utflykter till olika områden i Berlin för att lära känna staden, även till öst. Men sedan, på historietimmarna i gymnasiet, var det nazismen och andra världskriget som dominerade.

– Fast vi läste förstås om Marshallplanen och kalla kriget, om att Ryssland fick DDR och att det fanns en mur, men ganska lite om livet i DDR. Därför är det spännande att träffa människor som levt i DDR och kan berätta, säger hon.

Den Oscarsbelönade filmen ”De andras liv”, som handlar om hur säkerhetsministeriet Stasi försöker bryta ned människor som hotar systemet, blev en betydelsefull upplevelse.

– Jag såg den två gånger, en gång på bio och en gång på dvd. Den berörde mig enormt, en superfilm, tycker hon.

Hennes första egna kontakter med öst kom i tonåren.
– På lördagarna brukade vi ta S-bahn till Warschauer Strasse och äta brunch i Friedrichshain eller shoppa vid Hackescher Markt. Där finns så många boutiquer med designer från hela Tyskland och en sådan kreativitet, inte alls som man föreställer sig öst, säger hon.

Med tiden kunde hon också bekanta sig med det berömda klubblivet långt borta i öst.
– I väst är klubbarna mer stajlade, inte i öst. Där ligger klubbarna i gamla förfallna byggnader, det gör dem mer levande. Musiken är super och folk kommer från hela världen, säger hon, och nämner Berghain som exempel, inrymd i ett nedlagt kraftverk och korad till världens bästa technoklubb.

Så när Alena Kosmin ska roa sig ratar hon för det mesta västra Berlin.
– Jag gillar inte musiken och inte människorna. Inte alla, men många tycker att det är bara rika väst som är något värt. De har en speciellt klädkod och en speciellt sätt att uppföra sig, säger hon.

Muren föll för 20 år sedan, det brukar heta att den lever kvar i berlinarnas huvuden, man är fortfarande en ”Ossi” eller ”Wessi”. Alena Kosmin skakar på huvudet.
– Inte i vår generation. När man är ute är det aldrig någon som frågar om man är ossi eller wessi.
Alena Kosmin tycker att man snarare kan tala om en kulturell gräns.
– Den går inte mellan öst och väst, utan mellan det kreativa och det välbärgade, säger hon.
Och även om Alena Kosmin bor i en jättevilla i väst är det ingen tvekan om på vilken sida hon känner sig hemma.

Det har med hennes föräldrar att göra. De är bägge läkare, läste i Berlin och tillhörde studentvänstern. Alena Kosmin har varit och tittat på huset på Oppelner Strasse i Kreuzberg som de ockuperade på den tiden.

Några få blev terrorister medan Alenas föräldrar hörde till dem som stödde det nybildade miljöpartiet De gröna. I de kretsarna hörde det inte till god ton att vara fördomsfull mot DDR och östtyskar.

– Men min pappa brukar vitsa om Ossis ibland. När vi åker bil genom Östtyskland klagar han på att det är så mycket hastighetsbegränsningar för att Ossis behöver ha bötespengar till vägbyggen. Men det är inte illa menat, försäkrar Alena Kosmin.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut