Satirikern Ian Hislop kom med ett förslag i teveprogrammet ”Have I got news for you” angående hur brittiska politiker ska ta landet ur dess ekonomiska knipa genom att använda sina egna regler kring dubbel bosättning. ”Ring Internationella valutafonden och säg att Falklandsöarna är vårt förstahandshem – och så kräver vi ersättning för alla utgifter vi har här hemma”, föreslog Hislop.
Humorn och cynismen frodas i ett land där politikerna använder skattebetalarnas pengar till ankhus och till att rensa vallgraven samtidigt som statsskulden skenar och storbankerna räddas genom nationalisering.
Skandalen kring parlamentsledamöternas missbruk med skattebetalarnas pengar har skapat folklig vrede och utvecklats till en kris för premiärminister Brown.
På onsdagen blev kommunminister Hazel Blears den femte nyckelfiguren i regeringen på 24 timmar som meddelade sin avgång. Tidigare hade det läckt ut att inrikesminister Jacqui Smith redan för två månader sedan meddelat Brown att hon ville sluta.
Både Smith och Blears väntades få kliva åt sidan vid den rege-ringombildning som Brown väntas göra inom kort, men deras tidiga avhopp bidrog till spekulationerna om att även premiärministerns dagar är räknade.
Under onsdagen försökte medlemmar i Labours parlamentsgrupp att samla in minst 50 namnunderskrifter till ett brev riktat till Gordon Brown med krav på hans avgång. ”Regeringen kollapsar inför dina ögon”, sade Toryledaren David Cameron i en stundtals hetsig frågestund i parlamentet och upprepade sitt krav på nyval.
Redan på torsdagen får väljarna möjlighet att ge sin dom. Britterna röstar då inte bara om vilka politiker de ska skicka till EU-parlamentet – samtidigt hålls val till lokala församlingar och enligt opinionsundersökningarna kommer resultatet att slå hårt mot de etablerade partierna.
För även om många av fallen som avslöjats i tidningen Daily Telegraphs granskning visar att parlamentsledamöterna bara hållit sig till reglerna eller möjligen begått mindre misstag rasar britterna mot att politikerna utnyttjat ett system de själva skapat.
Politiker från alla de tre stora partierna har avslöjats med händerna i syltburken, men det är Labour och premiärminister Gordon Brown som fått ta den hårdaste smällen.
En opinionsundersökning presenterad i The Times visar att 62 procent av de tillfrågade tycker att Gordon Brown skadats mest av skandalen medan siffran för David Cameron bara är 5 procent.
Labour får enligt undersökningen bara 21 procent när britterna tillfrågas vilket parti de kommer att rösta på i nästa val, och är passerat av Liberaldemokraterna.
I Europavalet hamnar Labour efter UKIP (United Kingdom Independence Party), vars främsta valfråga är utträde ur EU.
Tony Travers, professor i statskunskap vid London School of Economics, anser att det vi nu ser kan vara början till slutet för ett brittisk politiskt system med två dominerande partier. Travers, som under lång tid studerat lokala väljarmönster, säger att Labour nästan helt tappat fotfästet i södra England.
– Deras problem är att de har få medlemmar och aktivister kvar. När man tappar det lokala stödet är det svårt att komma tillbaka på det nationella planet, säger Travers.
Flera stora fackföreningar har på senare tid distanserat sig från Labourpartiet. En facklig ledare säger till The Observer att Torypolitiker söker ersättning för ankhus och vallgravar är sådant man kan vänta sig, men att se ”de egna” parlamentsledamöterna kräva betalt för vräkiga teveapparater är svårt att smälta.
Alan Kenny, som tillhör British Socialist Party och säljer partitidningen vid Embankment i London, vädrar morgonluft. Han menar att den senaste tidens affärer gynnat mindre partier och han tror att Labours politik i sakfrågor retar många britter som röstade partiet till makten.
– Ta till exempel deras förslag om att delprivatisera posten eller expansionen av Heathrowflygplatsen. Mycket av deras politik ligger långt ifrån ett arbetarpartis värderingar, säger Kenny.
Men även de konservativa riskerar att förlora röster.
Många av de mest pinsamma övertrampen i skandalen har begåtts av Tories, och Cameron kritiseras för att inte ha någon tydlig politik. Både UKIP och det främlingsfientliga British National Party (BNP), som båda står till höger om Torypartiet på den politiska skalan, har fått mycket uppmärksamhet i valrörelsen och BNP har gott hopp om att i alla fall ta en plats i Europaparlamentet.
De två valen på torsdagen blir en intressant politisk studie. För medan britterna i lokalvalen använder sig av sitt traditionella majoritetsval i enmansvalkretsar, där kandidaten som får flest röster tar hem det mandat som står på spel, är det i EU-valet proportionell representation, vilket ger mindre partier större chans att få en kandidat vald.
Det brittiska valsystemet har traditionellt missgynnat det tredje största partiet, Liberaldemokraterna, som har en övergång till proportionellt system som sin huvudfråga. Labour och Tory, som skulle förlora på ett proportionellt system, har varit motståndare, men i skandalens kölvatten kommer förslag på genomgripande konstitutionella reformer. Alan Johnson, en av Gordon Browns egna ministrar, argumenterade nyligen för proportionellt system och det är därför intressant att Johnson lanseras som en tänkbar ersättare till Brown.
Tony Travers säger att veckans val blir intressanta ur flera aspekter. Han menar att det finns en möjlighet att väljarna kan protestera mot skandalen genom att inte gå och rösta eller att lägga sin röst på andra partier än de etablerade. Han är inte säker på att Brown kommer att avgå.
– Labour har historiskt sett varit mindre hänsynslösa än Tory när det gäller att sparka ledare. Brown har inte varit en briljant ledare, men han är mycket motståndskraftig, säger Travers.
Han tror att Labours chans för att inte marginaliseras kan vara att hitta en samarbetspartner.
Med nuvarande kurs kommer partiet att lida ett stort nederlag i nästa val och riskerar att vara borta från makten i minst ett decennium. Ett samarbete med Liberaldemokraterna skulle ge Labour en möjlighet att behålla viss makt och Storbritannien skulle få sin första koalitionsregering sedan 1974.