Traditionen i brittiska tidningar är att, på ledarsidorna, värdera de politiska alternativen före varje val. Och därefter bestämma sig för vilket alternativ man tycker att det är värt att stödja.

The Observer gick ut i helgen och deklarerade att den som verkligen vill ha förändring borde rösta på Nick Clegg och Liberaldemokraterna, The Sun menar samtidigt att David Cameron är landets enda hopp och Daily Mirror manar sina läsare att rösta på Labour-partiet – för barnens skull.

Lars Nord, professor vid Mittuniversitetet i Sundsvall, beskriver opinionsklimatet i England som mera polariserande och dynamiskt än det svenska.

– Här i Sverige har vi fortfarande en rest av gammal partipress, att tidningarna är väldigt lojala mot sina block, säger han.

Effekten av en brittisk tradition, menar Lars Nord, är att det varje gång en tidning skiftar position blir en nyhet i sig. Det betyder inte att väljarna tar tidningarnas åsikter som sina egna, däremot kan det ha en undermedveten effekt på medborgarna, anser han.

– Samtidigt kan man ställa sig frågan om det verkligen är sunt att en ledarredaktion alltid kommer till samma slutsats.

Vad är mest intellektuellt hedervärt, resonerar han; att alltid stödja samma ideologi och upprätthålla någon sorts kontinuitet, eller att ständigt ompröva sig själva?

– Det är väl inte alldeles självklart vad som är mest rationellt, säger Lars Nord.