Mannen bakom den värsta terrorattacken i Israel på flera år, Abu Deheim, ska enligt libanesiska Hizbollahs tv-station ha tillhört "Imad Mughniyehs och Gazas martyrbrigader", en tidigare helt okänd organisation.
Det första ledet i gruppens namn syftar på Hizbollahs chef för militära operationer, som dödades av en bilbomb i den syriska huvudstaden Damaskus den 12 februari.
Namnet berättar någonting, oavsett vem som egentligen låg bakom terrordådet mot den judiska skolan i Jerusalem. Dådet illustrerar två förhållanden: dels hur nära samtliga fronter i den israelisk-arabiska konflikten hänger ihop, dels att vi nu kan vänta oss en början på en ny spiral av upptrappat våld och motvåld.
Att den shiamuslimska Hizbollahrörelsen skulle hämnas för Mughniyehs död (där det inte var långsökt att rikta misstankarna mot den israeliska säkerhetstjänsten) har varit väntat. Men en ensam mans skjutande på den religiösa skolan anses inte bära typisk Hizbollah-prägel.
Om mordorgien i Jerusalem var en arabisk hämnd för Israels massiva angrepp i Gaza i förra veckan, och möjligen också för mordet på Mughniyeh, så kommer snart en skoningslös vedergällning från Israel. Den lär inträffa så snart den israeliska ledningen anser sig vara säker på vem som ligger bakom dådet.
Problemet för Israel är att man alltid kan slå ut enstaka ledarfigurer i Hamas, Hizbollah och Islamiska Jihad - eller deras raketramper - men att komma åt det man kallar för "terrorns infrastruktur" är betydligt vanskligare. Antalet terrordåd har visserligen minskat drastiskt de senaste tre fyra åren. Men torsdagens terrordåd är ett exempel på att varken säkerhetsbarriären (muren) mot palestinierna på Västbanken eller alla vägspärrar ger ett hundraprocentigt skydd.
Analytiker i Israel skakar liv i den gamla sanningen att terror inte kan utrotas med enbart militära medel, särskilt inte om den utövas av en så folkligt förankrad rörelse som Hamas. Mitt i sorgen hörs därför röster - om än svaga - för något slags uppgörelse med Hamas i Gaza.
En sådan vändning är knappast trolig i dag. Det finns i stället mycket som talar för att Israel laddar upp för en ny konfrontation med Hizbollah. Kriget i Libanon sommaren 2006 gav inte önskat resultat; Hizbollahs ställning är åter stark, både politiskt och militärt, och den israeliska militären är sugen på att "avsluta jobbet".
Men om Israel har lärt sig något av Libanonkriget kommer man inte att hals över huvud kasta sig in i ett nytt krigsäventyr. Särskilt inte medan Gaza är på väg att koka över och södra Israel lever i skräck för Hamas raketer. På senare tid har Hamas fått tillgång till iransklevererade katjusjaraketer, som har så lång räckvidd att de når ända till staden Ashkelon.