Kidnapparna i Afghanistan förstod sig varken på engelska eller Twitter, så en fången japan kunde med en lånad Nokia öppet ”twittra” om var han befann sig. Nu ger han en inblick i rebellernas världsbild.
”Jag lever, men sitter inlåst” och ”Platsen är Archi i Kunduz, i krigsherren Lativs fängelse”.
De två Twitter-meddelandena var de första livstecknen från journalisten Kosuke Tsuneoka på flera månader. Om detta bidrog till att han den gångna helgen släpptes är oklart.
Tillbaka i Tokyo berättade han i ett anförande på The Foreign Correspondents' Club of Japan (FCCJ) i tisdags om hur han lurat sina kidnappare.
– De kom till mig med en Nokia N70, den senaste modellen bland deras mobiltelefoner, och frågade om finesserna.
Nokia N70 lanserades 2005, och Tsuneoka utnyttjade att kidnapparna var dåligt uppdaterade på teknikfronten.
– Jag berättade att det finns något som heter Twitter. De bad mig att visa vad det är, så jag skickade Twitter-meddelandena framför ögonen på dem. De pratar inte engelska, så det var lugnt.
Efter att ha suttit kidnappad i norra Afghanistan sedan i april fick Tsuneoka dagen efter ”twittrandet” beskedet att han skulle tvätta håret, och kördes sedan till säkerheten i Kabul. Det har sagts att kidnapparna var talibaner, men Tsuneoka ger en annan bild.
– De sa att jag släpptes eftersom jag är muslim, men det tvivlar jag på, de bad inte ens. Jag har aldrig sett mujahedin (”heliga krigare”) som inte ber.
Enligt japanen hörde gärningsmännen till Hizb-i-Islami, ett konservativt afghanskt parti med kopplingar till president Hamid Karzai. De serverade sin fånge gott om mat och brukade aldrig våld, men beskrivs av Tsuneoka som ”extremt obildade”.
– De verkade ha en mycket simpel världsbild: muslimer är bra, icke-muslimer är dåliga människor som kommer och anfaller dem.
– När jag berättade för en av dem att mitt äktenskap tagit slut efter fem månader var hans fråga: Dödade du din ex-fru då? Jag sa, ”aldrig i livet”, men han sa att det skulle han ha gjort.
Kidnapparnas medievanor följde samma linje.
– Alla krigare hade mobiler, men i telefonerna hade de bara videosnuttar om talibanerna. De sjöng sånger till talibanernas ära.