Mannen som skapade världsnyheter har nu själv blivit en. Under lördagen växte Julian Assange-affären på ett lavinartat sätt. En person vars berömmelse byggt på att offentliggöra hemligheter, har fått en förändrad gestalt i en nätvärld där allt blir offentligt. Och för evigt, oavsett var den här mycket märkliga historien tar vägen, där uppgifter svängde på de mest besynnerliga sätt under gårdagen.
För traditionella nyhetsmedier är rapporteringen en balansgång på flera sätt. Dels självklart i själva frågan om det påstådda brottet, där olika uppgifter cirkulerar och som nästan alltid i sådana här fall, ord står mot ord. När är en uppburen man anklagas för sexuella övergrepp, kommer också nästan alltid misstänkliggöranden av kvinnan som en rekyl.
Ett annat problem är att svårigheten att skilja mellan privatpersonen Assange och Wikileaks som aktör i viktiga globala frågor. Gränsen är helt utsuddad. En rad personer med olika kompetenser har varit med om att skapa sajten, men i offentligheten är Assange den ende kände företrädaren.
Nu surrar nätet av rykten, spekulationer och konspirationsteorier kring de mäktiga krafter Assange och Wikileaks retat, efter att ha publicerat filmer där amerikanska soldater kallblodigt dödar krigen i Irak, eller sommarens gigantiska material på 91.000 sidor hemliga dokument om kriget i Afghanistan. Viktiga och kontroversiella publiceringar som starkt bidragit till att förändra världens bild av krigen och dess syften.
Frågan är vad effekterna av det som nu hänt ger för Wikileaks i dess nuvarande form? I hög grad har genomslaget byggt på trovärdighet, att de som läckt litat på Wikileaks hantering. Liksom de stora medierna The Guardian, New York Times och Der Spiegel som sajten samarbetat med i sommarens stora avslöjanden om Afghanistankriget.
Frågan är om det massiva genomslaget för nyheten gör att de ser problem i att förknippas med grundaren Assange, jämfört med den nytta Wikileaks gör.