Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Snabbköpet där fattiga handlar utan pengar

Allt fler italienare klarar inte av att leva på sin lön. DN besökte ett snabbköp där man handlar utan pengar.

Det ser ut som en vanlig butik, fast mycket enklare. Varorna är relativt få på hyllorna och en del saker som socker, olivolja och tomater på burk är ransonerade. De som kommer hit för att handla utan pengar är både italienare och invandrare som är permanent bosatta i huvudstaden.

Volontären Pietro Zezza i entrén hälsar Italia Scottu med ett leende "buongiorno" och tar hennes kort som scannas av för att se hur många kreditpunkter hon har kvar att handla för denna månad. För på Emporio della solidaritetà (Solidaritetens matmarknad) handlar man bara med poängkort. Varornas priser står i punkter, där värdet av en punkt motsvarar en dryg euro.

– Under mina år här har jag sett en radikal förändring. Tidigare var merparten invandrare. I dag är det helt omvänt. 68 procent av de som handlar är italienare, säger Pietro Zezza.


Volontären Pietro Zezza. Foto: Eva Tedesjö

Butiken, som är en del av ett större hjälpcenter, drivs av den katolska kyrkans socialhjälp Caritas - en nationell organisation som i Rom har 200 anställda. Dessutom arbetar 1 200 volontärer gratis minst en dag i veckan.

Alberto Colaiacomo är ansvarig för verksamheten och berättar att butiken var den första i sitt slag i Italien när den öppnade 2008:

– Vi märkte att det fanns ett uppdämt behov i vanliga familjer, där pengarna inte räckte längre än till månadens tredje vecka. Vår avsikt var att skapa ett alternativ för dessa familjer med barn för att de inte skulle behöva ställa sig i kö till ett soppkök.

De som handlar här har först vänt sig till ett av Caritas många hjälpcenter. Varje familjs hjälpbehov utreds och bedöms utifrån de eventuella inkomster och tillgångar som finns och hur stor familjen är. Colaiacomo betonar att Caritas hjälp är riktad till alla, oavsett religion, eller om man är troende eller inte. Men resurserna är begränsade. Allt som ”säljs” är gåvor som Caritas tar emot från butikskedjor, stora livsmedelsföretag och från EU. Butiken klarar av att få ihop mellan tre och fyra ton mat i veckan. En hjälp som räcker åt 500 familjer, cirka 1 300 personer.

– Det faktum att vi ser många unga människor här med småbarn vittnar om en svår ekonomisk situation, säger kassörskan Alessandra Brienza som visar DN in i avdelningen med barnmat och blöjor.

Italia Scottu har fyllt sin vagn med färsk pasta, mjölk, ost, ris och djupfryst pizza som hon skall ha till middag. Vi följer henne hem. En lång resa genom Rom till stadens norra förortsområden; under tiden berättar hon om sitt 72-åriga liv.

– I hela mitt liv har jag arbetat. Jag har varit sömmerska, strukit skjortor och städat. Men allt har varit svartjobb. Därför har jag nu bara en folkpension på 500 euro (4 500 kronor) att klara mig på.


Italia Scottu. Foto: Eva Tedesjö

Signora Italia bor i "Case Popolari", som Mussolinis egnahemsboenden som skapades på 1920- och 30-talen fortfarande kallas. Den mörka lägenheten består av tre små rum. Hon bor tillsammans med sin 55-årige son Giuseppe. Även han är ett offer för svartjobb på en kaffebar, där han slitit ut sig och arbetat i åratal. Giuseppe är märkt av den massiva hjärtinfarkt som drabbade honom för några år sedan och som gjort honom oförmögen att arbeta. Han har varken sjukpenning eller pension. Kroppen liknar en svag sparv.

– Fram till dess att krisen slog till på allvar så klarade vi oss. Jag hade då fortfarande enstaka ströjobb som att städa och stryka, säger Italia Scottu och sätter sig vid köksbordet. Hon öppnar ett tjockt kuvert med ett års obetalda hyresavier och suckar. Hyran på 2 500 kronor är låg för att vara i Rom, men omöjlig att betala med hennes blygsamma pension.

I Norditalien stänger många industrier och folk förlorar sina arbeten. I Rom, som domineras av statlig förvaltning och departement, har fortfarande många offentliganställda säkra jobb.

– De nyfattiga som vi möter i dag har på olika sätt hankat sig fram. Byggbranschen är hårt drabbad, liksom kultursektorn med många korttids- och projektanställningar. Dessa grupper hittar numera inga jobb, säger Alberto Colaiacomo.

Foto: Eva Tedesjö

På kullen Colle Oppio intill ruinerna av kejsar Neros lyxiga Villa Domus Aurea blir kön till Caritas soppkök lång. 600 personer kommer till lunch en vanlig vardag, då köket är öppet i tre och en halv timme.

Även här är italienarna fler än invandrarna, berättar ansvarige Carlo Virtù. Måltiderna är gratis, men de som kommer måste registrera sig.

Filippo Altobelli, 54, plockar för sig en rejäl bricka med mycket bröd och frukt vid sidan av pommes frites och en panerad schnitzel.

– Jag har svårt att förstå att det har gått så dåligt för Italien, säger han och berättar att han bott och arbetat 37 år i Chicago i USA.


Foto: Eva Tedesjö

Filippo Altobellis liv har dominerats av drogmissbruk – ”jag rökte mängder med crack och begick stölder för att finansiera detta.”Efter avtjänat fängelsestraff tvingades han lämna USA 2002. Nu har han varit drogfri i ett decennium. Fram till förra sommaren jobbade han i ett skolkök. Då gick företagets kontrakt ut och en ny leverantör som lämnat en billigare offert tog över med sin personal.

– Tidigare kunde arbetsförmedlingen hjälpa mig med jobb på callcenter, eftersom jag pratar flytande engelska. Men nu finns ingenting. Snart måste jag lämna mitt hyresrum som jag inte kan betala.

Nunnan Anna Maria som står bakom disken och slevar upp soppa timme efter timme suckar eftertryckligt:

– Vi som är gamla minns hur det är att vara fattig. Men för dagens generation är situationen mycket värre än vad den var för oss efter kriget, säger hon.

 


Nyhet. Var fjärde europé är fattig


Foto: Petros Giannakouris

Var fjärde invånare inom EU lever på gränsen till existensminimum. Det slår den katolska hjälporganisationen Caritas fast i en larmrapport som precis publicerats om de sju länder som drabbats värst av den ekonomiska krisen.

Rapporten omfattar Grekland, Cypern, Italien, Spanien, Portugal, Irland och Rumänien. Där har befolkningen drabbats mest och där är antalet fattiga som saknar fast inkomst eller inte klarar av att leva på sin lön flest. Totalt slår rapporten fast att det i Europa finns 122 miljoner människor som lever under eller på gränsen till fattigdom.

– För tio år sedan hade tre av fyra hjälpsökande invandrarbakgrund. I dag ser vi att hälften av de personer som behöver hjälp är personer som är födda och har växt upp i det egna landet, säger Ferruccio Ferrante som varit Italiens referensperson i Caritas rapport.

Hjälpbehoven ser olika ut inom EU:s krisländer. 25 procent av EU:s befolkning befinner sig i riskzonen och lever under eller på gränsen till existensminimum – i Italien ungefär 9 000 kronor för ett hushåll bestående av två personer. Det visar Eurostats senaste siffror från november i fjol, som också anger att var fjärde EU-medborgare, mer än 120 miljoner människor, är eller riskerar att hamna i fattigdom eller socialt utanförskap.

I Rumänien är riskgruppen hela 40 procent. Detta trots att arbetslösheten där är lägre - men lönerna är så låga att de inte går att leva på.

Fördjupning. Fattigdom i Europa

Rapporten från Caritas om fattigdom som artikeln har som underlag. Läs rapporten

Social statistik från Eurostat som omnämns i texten. Till rapporten

Fakta. Den italienska krisen

En mycket stor del av Italiens socialhjälp, där även hemtjänst för pensionärer måste inkluderas, sker genom volontärer. Organisationerna är många och ofta kopplade till katolska kyrkan. Caritas, grundat 1971 är den största och finns i 220 stift över hela Italien.

Caritas kreditpoäng som ger möjlighet att handla mat gratis fördelas efter antalet familjemedlemmar. En ensamstående person får 90 poäng att handla för under 28 dagar. För varje vuxen person i ett hushåll plussas det på 12 poäng. I reda pengar betyder det att en familj kan handla mat varje månad till ett värde av drygt 1 000 kronor.

Arbetslösheten ligger nu nationellt på rekordhöga 13,2 procent med toppar bland ungdomar i Syditalien på över 50 procent.

Ekonomin har backat de senaste tre åren. Mellan 2013 och 2014 är nedgången 0,4 procent och landets BNP är tillbaka på samma nivå som år 2000.

Statsskulden har stigit till 2 157 miljarder euro och uppgår till 130 procent av BNP.

DN

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.