Fjolårets skandaler med eskortflickor i det italienska kanslihuset framstår denna sommar som en olämplig födelsedagsfest jämfört med de senaste veckornas avslöjanden. En korruptionsutredning rörande en stor investering i vindkraft på Sardinien har blottat en tvärgående loge bestående av politiker, domare och företagare. Till skillnad från tidigare skandaler, som avslöjat en lång rad företagare utan skrupler i Berlusconis närhet, så handlar detta inte enbart om att tjäna pengar.

Logen fick i italienska medier omedelbart namnet P 3. En förlängning av 70- och det tidiga 80-talets frimurarloge P 2 (Propaganda due) som hade långtgående planer på omstörtande verksamhet i Italien. En loge som Berlusconi själv var med i (medlemsnummer 1816). Denna gång handlar det inte om att förbereda en statskupp eller infiltrera säkerhetstjänsten. Enligt undersökningsdomarna, som baserat sin utredning på en omfattande telefonavlyssning, har P 3 varit ett nätverk för att kontrollera landets domstolsväsende och verka för juridiska utslag till Berlusconis fördel.

Berlusconis namn förekommer inte i avlyssningarna, men det gör flera av hans medarbetare, som senator Marcello Dell´Utri, redan dömd för samröre med maffian. Undersökningsdomarna är dock mycket säkra på att när P 3-gänget på telefon talar om ”kejsaren”, Cesare, så syftar de på Berlusconi. Telefonavlyssningarna visar på en mycket intensiv lobbying förra året då P 3 systematiskt försökte kontakta domarna - en av dem bjöds in till en middag - i författningsdomstolen. Detta för att domstolen skulle döma till Berlusconis fördel. Försöket misslyckades och domstolen förklarade i oktober att den nya lag som gett premiärministern åtalsimmunitet stred mot Italiens författning.

Berlusconi framstår i dag som betydligt mer sårbar. Den tidigare koalitionspartnern Gianfranco Fini har betonat moralfrågorna och korruptionen inom partiet Frihetens folk (PDL). Fini är kvar i partiet men har bildat en egen falang. Regeringspartiet Lega Nord är missnöjt med hur Berlusconi skött dess krav på ökat ekonomiskt självstyre för det rika Norditalien. Inför risken att förlora ett utställt misstroendevotum valde Berlusconi omedelbart att offra sin statssekreterare Nicola Cosentino på ekonomidepartementet, misstänkt bland annat för samröre med camorran i Neapel.

Tidigare i vår har industriministern Claudio Scajola avgått. Aldo Brancher satt inte mer än tre veckor på posten som decentraliseringsminister. En utnämning som i efterhand framstår som en ren väntjänst för att Brancher skulle få giltigt förfall och inte behöva inställa sig i rätten, där han stod åtalad för att ha tagit emot mutor.

Mitt i den glödande julihettan har Berlusconis höst börjat. Förtroendet för honom hos italienarna har sjunkit till rekordlåga 39 procent och det är ganska länge sedan han bemötte kritik med standardutspelet att utlysa nyval. Han fortsätter dock hela tiden att betona att han inte tänker gå i hamn i förtid, innan hans mandat löper ut 2013.