Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

”Som afghansk kvinna känner jag förtvivlan”

Malalai Joya kallar sig oberoende aktivist och feminist. Hon vill inte avslöja vilken etnisk grupp hon tillhör: ”Jag är afghan”. Hon sympatiserar med det lilla vänsterinriktade Solidaritetspartiet, men är inte medlem.
Malalai Joya kallar sig oberoende aktivist och feminist. Hon vill inte avslöja vilken etnisk grupp hon tillhör: ”Jag är afghan”. Hon sympatiserar med det lilla vänsterinriktade Solidaritetspartiet, men är inte medlem. Foto: Nicklas Thegerström

Malalai Joya, ”Afghanistans modigaste kvinna”, rasar mot såväl talibaner som krigsherrar och Natosoldater. Hennes budskap till västvärlden är:

– Lämna oss i fred!

37-åriga Malalai Joya är just nu på Sverigebesök för att väcka opinion mot kvinnovåldet i sitt hemland.

Malalai Joyas far deltog i den väpnade motståndskampen mot Sovjetunionens ockupation av Afghanistan, som inleddes 1979. Han sårades och flydde med familjen, som tillbringade flera år i flyktingläger i Iran och Pakistan. I slutet av 1990-talet, under talibanernas regim, återvände familjen till provinsen Farah i västra Afghanistan.

– Min generation afghaner vet inte om något annat än krig, säger Malalai Joya sorgset konstaterande när vi träffas i Stockholm.

Ute är det vårsol och spirande grönska, men Malalai Joya befinner sig andligen i hemlandet Afghanistan, där så mycket pekar åt fel håll just nu.

Trots att Afghanistan tagit emot mångmiljardbistånd de senaste decennierna, trots en massiv militär närvaro av några av världens starkaste krigsmakter, så ökar våldet och osäkerheten, likaså fattigdomen och arbetslösheten.

Den senaste tiden har den svenska nyhetsrapporteringen om Afghanistan främst handlat om den strida ström av framför allt unga män som lämnar landet för Europa.

– Jag förstår dem som flyr. Och jag tycker att de ska bedömas som krigsflyktingar precis som dem som lämnar Syrien. Om det inte är krig i Afghanistan just nu, då vet jag inte vad krig är, säger Malalai Joya.

Som tonåring drev hon alfabetiseringsprojekt bland afghanska flyktingar. Senare var hon med och startade OPWAC, en organisation som tillvaratar kvinnors rättigheter.

För drygt tio år sedan, 2005, valdes Malalai Joya in i parlamentets underhus, loya jirga. Hon uteslöts dock två år senare efter att ha anklagat ledamöter för krigsbrott.

Det ledde också till en rad mordförsök och mordhot. Numera har hon alltid livvakt och sover högst ett par nätter på varje ställe. Ett högt pris för en maka och mor – hennes son fyllde nyligen tre år.

Men det är inte bara krigsherrarna, de lokala våldstillvända ledarna, som drabbas av Malalai Joyas kritik. Hon fördömer också talibanerna, som ”gör maktpolitik av islam”, och även de Natoledda styrkorna som hon frankt kallar för ”ockupanter”.

– Som afghansk kvinna känner jag stor förtvivlan över hur vi har blivit utnyttjade av främmande makters intressen. Först var det Sovjetunionen, som skulle ”befria” Afghanistans kvinnor i namn av kommunismen. Sedan var det talibanerna som sade sig veta kvinnans plats i det afghanska samhället. Så kom västvärlden med sina vapen och sin marknadsliberalism som skulle frälsa oss.

Malalai Joya hävdar att huvuddelen av det utländska biståndet inte alls kommit till nytta utan i stället hamnat i politikers, byråkraters och krigsherrars fickor.

– Först har västvärlden med Nato i spetsen invaderat Afghanistan, sedan har de köpt sig fria med pengar som de inte ens bryr sig om att ta reda på hur de används, säger Malalai Joya.

Hon vill att de relativt få (cirka 13 000) Natosoldater som finns kvar i Afghanistan ska lämna landet och att biståndet ska begränsas till byutveckling och gräsrotsarbete.

Men vem ska då bekämpa talibanerna, undrar jag.

– Med ökad medvetenhet och utbildning kommer det folkliga motståndet mot talibanerna att öka. Det kanske tar tid, men det skulle i alla fall inte vara sämre än det som sker nu, säger Malalai Joya.

Bakgrund. Krig i snart 40 år

Afghanistan har inte sedan 1970-talet fått uppleva någon varaktig fred. Efter terrordåden den 11 september 2001 gick en USA-ledd invasionsstyrka in för att driva bort talibanerna från makten.

Sedan dess har en utländsk styrka på som mest 130 000 man funnits i landet.

Talibanrörelsen är på frammarsch och har intagit större provinser och städer.

Afghanistan är den största mottagaren av svenskt bistånd. Fram till år 2019 kommer Sverige att stödja Afghanistan med nära fem miljarder kronor.

DN

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.