Kransnedläggning, svarta sorgband i tv och nya demonstrationer.
Attacken som krävde 52 liv på ett kasino i Monterrey har väckt starka reaktioner till och med bland de härdade mexikanerna.
Våldet är annars en del av livet i Mexiko. Det kommer dagliga rapporter om halshuggna kroppar eller lik upphängda till beskådande i motorvägsviadukterna.
Sådant får folk att skaka uppgivet på huvudet.
Men de mördade är många gånger medlemmar av knarkkartellerna eller kriminella ligor. När vanliga medborgare mister livet bara för att de råkar komma i vägen för narkotikaligornas kamp mot varandra blir reaktionerna mycket starkare.
De flesta som dog i attacken mot Casino Royale i Monterrey i fredags var kvinnor som stämt möte med sina väninnor för att äta en bit och spela lite. När de åtta-nio unga männen öste in i bensin i lokalen och tände på försökte de flesta fly ut genom nödutgångarna. Men de var antingen tillbommade eller falska dörrar uppmonterade på innerväggarna. Därför kvävdes många till döds av branden.
Brutaliteten i våldet i Mexiko har de senaste åren stigit kraftigt.
Exempelvis skyr kartellen Los Zetas, en av de stridande parterna i Monterrey, inga medel när kontroll över ett område ska utövas.
Medan exempelvis den italienska maffian traditionellt först kommit på besök och förklarat "nu är vi det vi som styr" så börjar Los Zetas helt enkelt döda direkt, utan ett ord.
Sedan är det de själva som blir uppvaktade av uppskrämda lokala gangstrar eller företagare.
Ett annat dåd som upprört mexikanerna är massakern på 72 fattiga migranter nära gränsen mot USA. Ännu ett år efter morden har ingen misstänkt gripits. Även sprängningen av en bomb på ett torg i staden Morelia på självständighetsdagen fick folk att demonstrera på gatorna. Skottlossningen vid en fotbollsmatch i Torréon förra helgen väckte också en storm av upprördhet. Fotbollsspelare och publik tvingades fly i panik vilken var en ny sorts förödmjukelse orsakad av de kriminella gängen.
Samtidigt samlar demonstrationerna mot våldet påfallande få deltagare. Det är inte säkert att det beror på rädsla. Snarare är det en känsla av att det helt enkelt inte har någon effekt och att våldet och knarkpengarna nu genomsyrar alla nivåer i det mexikanska samhället och köper vem som helst.
President Felipe Calderón beslutade 2006 att sätta in militären i kampen mot knarkkartellerna. Det hjälpte inte. Och den bistra sanningen är att ingen har en aning om vad som nu skulle kunna bryta våldsspiralen.