Bulgarien toppar Europas depparliga. Det finns andra länder som är lika fattiga och lika ojämlika. Men inga européer slår bulgarerna när det gäller att se dystert på livet.
Journalisten Robert Kaplan beskrev i sin bok "Balkan Ghosts" vilken lättnad det på 80-talet var att komma med tåg från den klaustrofobiska polisstaten Rumänien till den något mer gemytliga polisstaten Bulgarien. Värmen slogs på i det utkylda tåget och fryntliga bulgariska tullinspektörer var mer intresserade av att öva sin engelska än av att rota igenom främlingens bagage.
Rumäniens diktator Ceausescu mopsade sig mot Moskva men förde ett skoningslöst skräckvälde i hemlandet. Bulgariens diktator Todor Zjivkov var oändligt följsam mot Moskva och lät mörda dissidenter med förgiftade paraplyer, men det var ändå lite lättare att andas i Bulgarien.
Så avrättades också den rumänske diktatorn direkt när hans välde störtats, medan den bulgariske diktatorn fick dö en naturlig död i ganska mild husarrest, ompysslad av dotterdottern Jeni som i dag är parlamentsledamot och Bulgariens ledande modedesigner.
Jag funderar över detta när jag läser stiftelsen Eurofounds nya studie av livskvaliteten i EU och dess kandidatländer. Bulgarerna är det i särklass olyckligaste folket i Europa, medan deras rumänska grannar på andra sidan Donau ser ljusare på livet och är nästan lika lyckliga som italienare och greker.
Det är bättre att vara rik och frisk än att vara sjuk och fattig. Att de nordiska länderna toppar lyckoligan tätt följda av Europas mest välmående land Luxemburg är ingen överraskning, eller att lyckan är större i länder med små sociala klyftor.
Men skillnaden mellan Rumänien och Bulgarien förbryllar. De två är precis lika fattiga mätt i hushållsinkomst, och Makedonien är fattigare än båda. Men bulgarerna deppar mest.
Välfärdsklyftorna är lika stora i Rumänien som i Bulgarien, och bulgarer har bättre mental hälsa än rumäner. Ändå är de så olyckliga.
Det är tråkigt att se. Bulgarien är trots sitt rykte som korrumperat maffiaeldorado ett tilltalande land med underskön natur och ett rikt kulturarv där jag mött oändligt sympatiska människor.
Och jag undrar vilken roll det nära förflutna spelar. Todor Zjivkovs Bulgarien var slutet och patriarkaliskt men tryggt, medan det nya Bulgarien har varit stormigt och ganska otryggt, förklarade författarna Georgi Gospodinov och Teodora Dimova som jag träffade i Sofia häromåret. Ter sig det hårda nuet mindre outhärdligt i Rumänien för att det förflutna kastar en mörkare skugga där?
Det finns ändå en ljusglimt. Bulgarerna är lite mindre olyckliga 2008 än de var 2003 när den förra studien gjordes.