40 piskrapp är straffet för en kvinna som klär sig i byxor i Sudan. Den regimkritiska journalisten Lubna Hussein gjorde sig skyldig till brottet och valde att ta strid med regeringen. Nu har hon skrivit en bok om sin kamp.
Artikel 152 i kapitlet om allmän ordning i Sudans brottsbalk lyder:
”Den som på offentlig plats utför en aktion, eller uppför sig på ett oanständigt sätt, eller på ett sätt som strider mot den allmänna moralen, som skapar anstöt, skall dömas till ett piskstraff som inte får överstiga 40 rapp, eller med böter, eller med båda.”
Denna paragraf var anledningen till att Lubna Hussein tillsammans med tolv andra kvinnor greps av ordningspolisen en julikväll förra året. Tio av dem erkände omedelbart sitt brott och dömdes till tio piskrapp vardera, men Lubna Hussein och två andra kvinnor nekade.
Lubna Hussein var en samhällskritisk journalist som valde att skapa uppmärksamhet kring frågan genom att försvara sig i rätten.
I dag befinner hon sig i exil efter att ha nekats inresetillstånd till Sudan.
– Väldigt mycket måste förändras om jag ska kunna återvända till Sudan, säger hon till DN på telefon från Kairo.
”40 piskrapp för ett par byxor” handlar om Lubna Husseins uppväxt och vuxna liv i Sudan. Efter kolonialtiden blev samhället gradvis mer jämställt. Framstegen fick ett tvärt slut i samband med president Omar al-Bashirs statskupp 1989. Under 1990-talet radikaliserades tolkningen av sharialagarna.
– Alla förbättringar som uppnåtts sedan 1960-talet stannade av. Nu går utvecklingen ständigt bakåt. Tidigare var kvinnorna i Sudan friare än i många arabiska länder, säger Lubna Hussein.
– Innan al-Bashir kom till makten hade kvinnorna börjat utbilda sig och hävda sina rättigheter
– det var inte som i Saudiarabien eller Afghanistan. Regimen försökte tvinga oss tillbaka till våra hem men lyckades inte. Då lagstiftar de om hur vi ska uppföra oss på gatan.
Inför rättegången utnyttjade hon sina kontakter och bjöd in hundratals internationella och sudanesiska journalister till förhandlingarna. En protestaktion utanför rättssalen slogs ned och flera demonstranter misshandlades och fängslades. Men regimens företrädare fick ändå kalla fötter och erbjöd henne först diplomatisk immunitet i egenskap av FN-anställd, vilket hon avböjde. Slutligen dömdes hon endast till böter. Då hon vägrade betala dessa fick hon en fängelsedom på en månad.
I exil kan honvara mer öppet kritisk mot regimen än i Sudan, där hon tvingades smyga in sina budskap för att kringgå censuren. En kommande bok ska handla om kvinnornas rättigheter ur ett islamiskt perspektiv.
– Den islamistiska regeringen försöker förändra vår kultur. Det är inte islam som skapar dessa lagar utan regeringen. Jag kan islam, jag kan min Koran. Jag vet att det inte finns stöd för detta förtryck.