Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Sprickan inom Irans styrande skikt syns allt tydligare

När nu Irans toppledare har börjat kalla dem som protesterar mot det misstänkta fusket i presidentvalet för ”terrorister” går det att dra minst två slutsatser. Prästregimen börjar bli alltmer desperat. Och Högste ledaren, ayatollah Ali Khamenei, tycks vara beredd att trappa upp det brutala våldet mot landets oliktänkande, och ytterst ta till ett blodbad för att krossa den ”gröna revolutionen”, som nu pågått i tio dagar.

I så fall tar Khamenei samma väg för att rädda den islamiska republiken (läs sin egen makt) som den kinesiska ledningen gjorde för 20 år sedan för att rädda det kommunistiska systemet (den egna partielitens makt): med en massaker som den på Himmelska fridens torg i Peking den 4 juni 1989. 

Men en tredje viktig faktor – som kan stoppa detta värsta scenario – har framträtt tydligt de senaste dygnen: den allt djupare sprickan inom Irans styrande skikt, och inte minst bland de ledande ayatollorna.

Ett växande antal auktoriteter kritiserar nu öppet inte bara den påstådde valsegraren Mahmoud Ahmadinejad, utan också självaste Khamenei, nyligen något nästan otänkbart. Men som en del bedömare konstaterar: Khamenei får nu betala för att han villkorslöst ställde sig helt bakom Ahmadinejad som ”segrare” i presidentvalet redan innan alla röster rimligen kunde ha räknats.

Därmed förskingrades Högste ledarens legitimitet som en skiljedomare som står över politiska tvister. Följden är inte bara att all kritik mot Ahmadinejad nu också direkt träffar Khamenei. Även själva den islamiska republiken kan plötsligt sättas i fråga. 

Bland den islamiska revolutionens veteraner finns det många tunga namn som inte vill att den härskande fraktionen ska få fortsätta regera till priset av tusentals dödsoffer på Teherans gator.

Den inflytelserike parlamentstalmannen Ali Larijani, som mer än underförstått har fördömt våldet mot demonstranterna, är bara ett exempel. Expresidenten Mohammed Khatami, som stödjer presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi, är ett annat.

Från den heliga staden Qom, traditionellt ett centrum för ayatollornas kollektiva makt, kommer täta rapporter om försök att samla till en klerikal revolt mot Ahmadinejad (och därmed Khamenei).

Den reformvänlige storayatollan Yusef Saanei har i en fatwa mot valfusk kallat företeelsen för ”en dödssynd”. När DN intervjuade honom för två år sedan i Qom var han skoningslös i sin kritik mot Ahmadinejad. Nu ska han enligt rapporter ha satts i husarrest. Det är samma öde som tidigare drabbade storayatollan Ali Montazeri, en annan av statsgrundaren Khomeinis förtrogna.

För shiamuslimer är det inte Khamenei utan Montazeri som är landets högsta religiösa auktoritet, och han var designerad att bli Högste ledare efter Khomeini. Men strax före Khomeinis död 1989 hamnade Montazeri i Högste ledarens onåd: han hade begått det oförlåtliga, att ifrågasätta principen om att en icke-folkvald präst ska stå över en demokratiskt vald regering. 

Bakom allihopa finns den ännu mäktige tidigare presidenten Ali Akbar Hashemi Rafsanjani. Enligt envisa uppgifter har Rafsanjani befunnit sig i Qom de senaste dagarna för att samla ihop tillräckligt stöd i Expertförsamlingen, där han är ordförande.

Expertförsamlingen är ett organ på 86 präster som har till författningsenlig uppgift att utse landets Högste ledare, och i princip har rätt att avsätta denne. Det har dock aldrig skett – än så länge.