När den norska Nobelpriskommitténs ordförande Thorbjørn Jagland avslutat sitt tal under fredsprisceremonin fanns ingen mottagare att överlämna priset till. I stället lade Jagland medaljen symboliskt på den tomma stol där Liu Xiaobo skulle ha suttit. Hela publiken i Oslo rådhus reste sig då och applåderade. Det var tredje gången under ceremonin som valet av Liu föranledde stående ovationer.
Thorbjørn Jagland inledde sitt tal med att upprepa kommitténs motivering till att ge årets fredspris till den kinesiska dissidenten Liu Xiaobo. Han beklagade att varken pristagaren eller hans närmaste kunde närvara. Därefter vidtog en lång stående ovation, en hyllning som sällan hörts under en fredsprisceremoni i Oslo.
Kommittéordföranden och förra statsministern återknöt därefter till tidigare pristagare som haft problem med sina regimer och inte kunnat komma komma till Oslo för att hämta priset.
Fredspriset har aldrig haft för avsikt att förolämpa, sade Jagland, utan ska uppmärksamma kamp för fred och mänsklikiga rättigheter.
– Det pristagarna gjort har de gjort för andras skull. Därför förtjänar Liu vårt stöd i dag.
Jagland förklarade att Liu velat tillägna priset "de själar som förlorades den 4 juni 1989", vilket syftar på den kinesiska regimens massaker på oliktänkande på Himmelska fridens torg i Peking.
– Det är en glädje för oss att kunna fullfölja hans önskan.
Händelserna på Himmelska fridens torg förändrade Lius livslopp. Han var för ett par år sedan en av de drivande personerna bakom manifestet "Charta 08", som uppmanar till demokrati och mänskliga rättigheter i Kina.
Det finns många dissidenter i Kina, konstaterade Jagland, men det straff Liu fick för "Charta 08" (en elvaårig fängelsedom) gjorde honom över en natt till symbol för den kinesiska demokratikampen. "Han påminner oss om Nelson Mandela."
Jagland uppehöll sig därpå vid världens färd mot ökad demokrati och Kinas plats i den globala utvecklingen. Han konstaterade att sambandet mellan fred och mänskliga rättigheter inte sågs som självklart under kalla kriget, men att det nu är oomstritt.
– Demokratier kan förklara krig mot diktaturer, och de kan bedriva kolonialkrig, men det finns inget exempel på att demokratier gått i krig mot varandra.
Det finns heller knappt något exempel i historien, fortsatte Thorbjørn Jagland, på en stormakt som haft så snabb tillväxt som Kina. I år gick Kina om Japan som världens näst största ekonomi. Ekonomiska framsteg har lyft hundratals miljoner kineser ur fattigdom.
Om landet kan förena ekonomisk utveckling med medborgerliga rättigheter kan det få en enormt positiv inverkan, och om inte kan den negativa inverkan bli lika stark, menade Jagland:
– Vi kan säga att Kina bär mänsklighetens öde på sina axlar.
Med Kinas nya roll följer alltså ett stort ansvar.
– Vi har alla haft synpunkter på USA genom åren. Många i USA var negativa till att Martin Luther King fick priset 1964. I efterhand kan man se att USA växte sig starkare när de medborgerliga rättigheterna utvecklades. Detsamma kan ske i Kina, sade Jagland.
I en referens att Liu särskilt klandrats för att han lagt ut sina åsikter på nätet sade Nobelkommittéordföranden:
– De som fruktar tekniska framsteg har all anledning att vara rädda för framtiden.
– I dag har varken nationalstaten eller majoriteten i en stat oinskränkt makt. Världen måste röra sig från nationalism mot internationalism.
– Liu har inte gjort något fel. Han måste släppas fri, sade Jagland och utlöste ännu en mycket lång stående applåd.
Längre fram i ceremonin läste skådespelaren Liv Ullmann det försvarstal Liu Xiaobo höll under rättegången då han dömdes till elva års fängelse – det straff han nu avtjänar.
Liu betonade där hur han sett den kineskeia regimen mjukna genom åren, hur "fientligheten försvagats". Han påpekade att Peking 1997 och 1998 skrev under två FN-konventioner och 2004 grundlagsfäste att ”staten respekterar och garanterar mänskliga rättigheter”.
"Jag har känt dessa förändringar på makronivå", sade Liu i sitt försvarstal, "även om gripandet av mig är okonstitutionellt".
Sedan dömdes han.