Samtidigt som termometern rör sig ned mot minus 30 grader har tidsfristen gått ut för Ignalina. Vid årsskiftet stängs kärnkraftverket, och 70 procent av landets energiförsörjning försvinner.
Litauens enda kärnkraftverk, byggt i Tjernobylstil, måste stängas vid årsskiftet. Därefter blir det den forna ockupationsmakten som håller i energikranarna.
Avtalet om att kraftverket ska stängas var ett bindande krav vid Litauens EU-inträde 2004, men regeringen har sedan dess haft mycket svårt att anpassa landets energiförsörjning.
Gång på gång har försök gjorts att få EU att gå med på en förlängning, åtminstone tills en elkabel till Sverige som kan stå klar runt 2012 är i drift, men utan att få minsta gehör.
Därför står nu en ensam pelare i vit granit omgiven av en krans med förgyllda stjärnor, i skogen nära byn Purnuskes i ”Europas geografiska hjärta”, som en ironisk påminnelse om litauernas förhoppningar vid EU-inträdet.
Varken lågkonjunktur eller energisäkerhet var på tapeten när granitskulpturen symboliskt avtäcktes den 1 maj 2004 i samband med att Litauen, en gång ockuperad av Sovjetunionen, gick med i EU.
Händelsen beskrivs på landets hemsida för turism som ”ett känslosamt återvändande till familjen av europeiska nationer” men för litauerna symboliserar EU-medlemskapet i dag mest ökade hushållskostnader.
Premiärminister Andrius Kubilius är optimistisk om att grannländer som Estland, Ukraina och Ryssland förmånligt ska vilja exportera de energiöverskott som uppstått i lågkonjunkturen, men faktum kvarstår: Från och med den 31 december – när temperaturerna kan sjunka ner till minus 30 grader och floderna frysa till is – innebär nedläggningen av kärnkraftverket att Litauen blir mer beroende av ett allt mer oregelbundet flöde av energi från sin tidigare ockupationsmakt.
Detta samtidigt som Litauen genomlider en svår ekonomisk kris: ekonomin krympte med 18 procent i år.
Utöver det har regeringen aviserat en 30-procentig ökning i kostnader för hushållsenergi nästa år, som kommer att slå hårt mot privatpersonernas plånböcker.
– Det är den värsta krisen någonsin, säger Jan Glusjatjenkov, en 44-årig tidigare schaktmaskinsförare som bor nära skulpturen i byn knappt tre mil norr om huvudstaden Vilnius.
– Folk kommer att tvingas emigrera eller börja stjäla, säger han.