Den som besökte Palermos justitiepalats på 80-talet möttes av ett jättelikt hus som surrade av aktivitet likt en bikupa. Livvakter, otaliga sekreterare och assistenter sprang fram och tillbaka i de långa korridorerna och bistod den stora antimaffiapool som byggts upp kring domarna Giovanni Falcone och Paolo Borsellino – bägge senare mördade av maffian 1992.
I dag är det Kafkaliknande tomt och ödsligt i korridorerna redan på tidiga eftermiddagen. Ett fåtal utredare fortsätter enträget sitt arbete. En av dem är chefsåklagaren Antonio Ingroia som i dag koordinerar alla maffiautredningar i Palermo.
Han betonar de praktiska problemen att klara av arbetet med de ständiga nedskärningar som staten gör. Ingroia talade ett sällsynt klarspråk då landets domstolsväsende inledde arbetsåret 2009. Han påpekade att kampen mot maffian riskerar att bli komplett bankrutt. Pengar saknas för att betala såväl övertid till personalen som till så elementära saker som papper till kopieringsapparater och bensin till domarnas och livvakternas bilar.
- Detta är resultatet av ett politiskt beslut som innebär en undervärdering av Cosa Nostra. Så länge maffian dödade folk på gatan sågs organisationen som ett allvarligt hot. Men efter att maffian valde en vapenvila som strategi har staten gjort likadant, säger Ingroia.
Han menar att det inte längre är statens avsikt att bekämpa och krossa maffian, utan endast att begränsa fenomenet. Om maffian håller sig på mattan och koncentrerar sig på att tjäna pengar på narkotikahandel så tycker staten att det är ett fenomen som kan tolereras.
Ingroia har arbetat med maffia-utredningar här sedan 1992. Efter gripandet av viktiga bossar som Toto Riina och Bernardo Provenzano torde det stå klart att Ingroia inte är någon anhängare av den ömsesidiga och inofficiella vapenvila som råder mellan maffian och den italienska staten.
I dag finns ingen given ledare inom Cosa Nostra. Organisationen har troligen inte heller samma kupolliknande struktur som “tjallaren” Tommaso Buscetta vittnade om.
- Provanzano som greps 2006 var den siste av corleonesarna och avslutade därmed en historisk epok, säger Ingroia och refererar till byn Corleone som i mer än ett halvsekel kallades för maffians vagga.
Staten har haft fortsatt framgång i kampen mot maffian. Salvatore Lo Piccolo som utpekades som en given arvtagare till Provenzano greps 2007. I dag finns huvudsakligen två mafiosi som strävar efter att ta kontroll över Sicilien: 44-årige Domenico Raccuglia är utan tvekan
Palermos främste boss. 47-årige Matteo Messina Denaro (på grund av sitt utsvävande leverne ofta kallad för maffians playboy nummer ett) kontrollerar provinsen Trapani på västra Sicilien.
I gränsområdet kring kommunen Partinico pågår ett mindre maffiakrig. Partinico är den plats som har haft flesta maffiamord på Sicilien under de senaste åren, betonar Ingroia.
Cosa nostra har försökt ta sig ur den svåra kris som organisationen hamnat i efter statens många tillslag. Konkurrenter som n’dranghetan i Kalabrien har under tiden växt och fått en helt dominerande ställning inom den internationella narkotikahandeln.
- Cosa Nostras taktik har gått ut på att återknyta kontakterna med de maffiafamiljer som lämnade Sicilien och begav sig till USA för att komma undan maffiakrig och corleonesarnas dominans, säger Ingroia och nämner framför allt familjerna Gambino och Inzerillo.
Antonio Ingroia är knappast populär inom Silvio Berlusconis regering, eftersom han ganska ofta går i öppen polemik med makten i Rom. Det gör han även under DN:s intervju, när han säger att staten har försvagat undersökningsdomarnas möjligheter att utreda maffiabrott. Först genom att begränsa användningen av vittnesmål från medlemmar som lämnat och tagit avstånd från Cosa Nostra. Bevisen i ett par stora rättegångar baserade på utsagor från så kallade tjallare eller ”pentiti” – till exempel målet mot den mot förre premiärministern Giulio Andreotti – sprack efter ett decennium som såpbubblor.
- I stället ville staten att vi skulle använda oss av mer traditionell bevisföring som telefonavlyssning. Nu vill regeringen begränsa även denna användning. Jag liksom många kolleger undrar hur vi ska kunna utföra vårt arbete utan att använda oss av vare sig vittnen eller telefonavlyssning. Kanske är meningen att helt avskaffa besvärliga undersökningar?
Ingroia väger orden på guldvåg när vi kommer in på relationen mellan maffian och politiker. Inte så konstigt eftersom hans kontor har förberett målet mot Marcello Dell’Utri som nu behandlas i hovrätten. Dell’Utri, som är en av Berlusconis närmaste medarbetare och medlem av senaten, dömdes 2004 till nio års fängelse för samröre med maffian. Ändå lät Berlusconi honom ställa upp till omval i fjol och definierade Dell’Utri som ”politiskt förföljd av rättsväsendet”.
Ingroia säger inte flasklock om Dell’Utri, men det räcker med att läsa hans tidigare förundersökningar för att konstatera att hans åtalslinje är att Dell’Utri varit en viktig länk mellan maffian och Berlusconis stora valsegrar på Sicilien.
- Tidigare hade Italien en politik som var mycket mer strukturerad. Maffian och politikerna var två helt skilda grupperingar som inte hade gemensamma kontakter men som ibland sökte upp varandra för överenskommelser. I dag finns det mafiosi som ägnar sig åt politik, medan det finns politiker, framför allt på lokal nivå, som öppet gynnar maffian.