- Jag känner mig som en främling i mitt eget land.
Katja 17 år har tagit en paus från motorcykelturen på lördagen och sitter med sina tre kompisar utanför McDonalds i Lasnamäe, en förort till Tallinn som domineras av invånare med ryskt ursprung. Här bor 100.000 människor i höghus byggda på 70-80-talen.
Konflikten om flytten av krigsmonumentet har blivit storpolitik där de verbala kulorna har haglat mellan Nato och EU på ena sidan och Ryssland på den andra. Men även i vardagen för invånarna i Estland har händelserna chockat och upprört. Nu ökar den redan existerande klyftan mellan ryssar och ester, befarar många.
Alla fyra som sitter i läderkläder utanför McDonalds är upprörda över regeringens beslut att flytta bronsstatyn, som för dem hedrar de soldater som dog i kriget mot tyskarna. Framför allt tycker de att flytten har skötts klumpigt.
- De kunde ha gjort den efter den 9 maj så som de lovade från början, säger Artjom.
Den 9 maj är den dag ryssarna firar krigsslutet och hedrar de soldater som dog i andra världskriget. Katja, Maria, Artjom och Andrei kan de inte förstå esternas åsikt att monumentet symboliserar när Sovjetunionen tog över deras land.
- Nej, det kan vi inte. Ryssarna dog för esterna och räddade dem från fascister som annars hade dödat alla ester, säger Katja.
De är födda i Estland men känner sig diskriminerade i sitt eget land.
- Det sker inte öppet, utan dolt. Ska du till exempel ansöka om att få köra upp för körkort får en est ta testet nästa vecka, en ryss får vänta i tre veckor, menar Artjom.
Enligt Triin Vihalemm, assisterande professor vid Tartu universitet som har forskat om den ryska minoriteten i tio år, är Estland ett väldigt delat samhälle. Få äktenskap sker över gränserna och det sociala umgänget mellan ryssar och ester är begränsat. Unga går till olika barer och klubbar, de läser olika tidningar, ser olika tv-program, tillhör olika kyrkor och går i olika skolor.
Nu har regeringen beslutat att en allt större andel av undervisningen gradvis ska ske på estniska i ryska gymnasier. Men anpassningen är trög eftersom det är svårt att få tag på lärare som kan estniska tillräckligt bra. De flesta blev utbildade under Sovjettiden och i dag står läraryrket lågt i kurs på grund av den dåliga lönen.
Artjom, som jobbar som byggarbetare på ett estniskt bolag, pratar ryska med sina estniska vänner. Trots att han är född i Estland är han inte estnisk medborgare och det upprör honom.
Alla födda före 1991 måste han ansöka om medborgarskap och göra ett språktest för att godkännas, såvida de inte bosatte sig i Estland innan Sovjet tog över landet.
- Men jag som är född i det här landet 1987, jag är statslös. Jag vill inte vara ingen, säger han upprört.
Någon gång kommer han att göra testet, men han kallar undervisningen i estniska undermålig. Enligt Triin Vihalemm kan en tredjedel av alla ryssar i Estland estniska passivt. Men många tvekar att använda estniskan.
- En del märker att de blir behandlade på ett annat sätt om de bryter på ryska. Och i vissa delar av Estland bor det nästan bara ryssar, så där har de små möjligheter att öva på språket.
Hon ser Estland som två samhällen där ryssar och ester står främmande för varandra.
- Det ger en bra grogrund för rädsla och protester.
Men det finns hopp om ett mer enat land, tror hon.
- Många ryska föräldrar har börjat att sätta sina barn i estniska skolor och daghem. De vill att barnen lär sig språket och vill försäkra deras barn en bättre framtid. Det handlar både om att lära sig språket och att få estniska vänner.