– Han var nära att dö av uttorkning när vi kom hit för fyra dagar sedan, men nu är han bättre.

Det har gått sex veckor sedan den aggressiva koleran slog till mot Haiti. 1 500 människor har redan dött av sjukdomen. För en vecka sedan beräknade FN att 200 000 människor skulle smittas av koleran i Haiti de närmaste sex månaderna. Nu tror man att så många kommer att smittas på halva tiden.

– Sjukdomen sprider sig dubbelt så snabbt som vi trodde från början, sade FN:s samordnare Nigel Fisher i veckan.

I utkanten av Port-au-Prince har Läkare utan gränser byggt ett behandlingscentrum mot koleran. Här står 14 tält med 48 britsar i varje för dem som är så sjuka att de behöver dropp. Ytterligare några tält finns för inledande undersökningar och enklare behandling.

– Vi insåg omedelbart att koleran skulle slå hårt mot Haitis redan utsatta befolkning, säger Tienie Nicolai. Hon är chef för Läkare utan gränsers operationsbas i Bryssel, där även Sverige ingår, men nu är hon på plats på Haiti.

– Vi visste att koleran skulle spridas snabbt och vi har på kort tid byggt upp 22 behandlingscenter mot koleran på Haiti och fram till nu behandlat 22 000 patienter.

I USA cirkulerar uppgifter om att koleran kan komma att kräva fler dödsoffer än jordbävningen.

– Jag vill inte spekulera i hur många som kan dö av koleran, men läget är mycket allvarligt, säger Tienie Nicolai.

– Jag förstår att Floranu Lernede tycker att koleran känns som ett större hot än jordbävningen, säger hon.

– Koleran inger ångest, den syns inte och den har aldrig funnits på Haiti tidigare. Den är ett helt nytt hot. För en befolkning som aldrig haft bakterien saknas allt immunförsvar vilket gör saken ännu värre.

Rädslan för smittan har gjort det svårt för Läkare utan gränser att bygga sina behandlingscenter.

– När vi skulle bygga här i Port-au-Prince stod folk utanför murarna och kastade sten på oss, säger Tienie Nicolai.

– Men nu har vi lyckats övertyga våra grannar om att koleran inte smittar genom luften. Vi har accepterats och nu är problemet att få patienterna att åka hem när de blivit friska. Kolera är inte svårt att bota om man bara kommer under behandling i tid. Men bland de svårast sjuka dör en del även om de kommer hit.

Tienie Nicolai är upprörd över att inte fler organisationer insett situationens allvar. Motvilligt nämner hon både FN och Röda korset som exempel på organisationer som agerar alldeles för långsamt och valhänt. I veckan hade hon ett möte med Haitis premiärminister för att lägga fram de viktigaste åtgärderna som krävs för att begränsa epidemin.

– Vårt största problem för dagen är att vi inte har någonstans att göra av vårt avfall, säger hon.

Det består bland annat av innehållet i de stora latrintunnorna. Kolera yttrar sig som svåra diarréer. De 48 britsarna i varje tält har ett stort hål i mitten och en hink därunder. I varje tält arbetar flera santiets klädda sjukvårdsarbetare som ständigt håller allting rent. I tälten finns ingen som helst lukt av sjukdomen.

– Att behandla kolera handlar om organisation, säger Tienie Nicolai. Och det är något vi kan.

Port-au-Prince är en både smutsig och skräpig stad. Av detta syns inte ett spår inne på behandlingscentret. På marken ligger makadam, utan skräp. I tälten ligger plastväv på golven. Alla som ska ut eller in från området måste tvätta både händer och fötter i antiseptisk vätska och ingen skulle komma på tanken att slänga ett kolapapper utanför en papperskorg.

– Hur bra vi än är på att organisera hygienen inne på vårt område måste vi kunna bli av med vårt smittsamma avfall, säger Tienie Nicolai. Premiärministern lovade att lösa problemet, men jag är rädd att det tar tid.

Ett annat problem är att bårhusen vägrar att ta emot döda som avlidit av kolera.

– Därför har tingats vi lösa problemet med en stor kylbil där vi förvarar de döda, säger Tienie Nicolai. Kropparna förseglas i en säck och de anhöriga har ett dygn på sig att hämta dem om de vill ordna begravningen. Sedan är det för sent.