Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Stormakter bråkar om kriget i Libyen

Franska stridspiloter på flygbasen Solenzara, Korsika, förbereder sig för ett uppdrag över libyskt territorium.
Franska stridspiloter på flygbasen Solenzara, Korsika, förbereder sig för ett uppdrag över libyskt territorium. Foto: Anthony Jeuland / AP
Det politiska maktspelet orsakar problem för de internationella styrkornas operation i Libyen. USA har tydligt signalerat att man vill avsäga sig ledarskapet för insatsen – frågan är vilken nation som tar över ansvaret.

För USA:s president Barack Obama är militäraktionen mot Muammar Khaddafi en het potatis. Hårt ansträngd av krigen i Afghanistan och Irak vill Obama inte ha ett militärt engagemang i tredje muslimskt land i bagaget inför presidentvalet nästa år. Det är därför viktigt för USA att lämna över det operativa ansvaret till en annan part så fort som det bara är möjligt.

– Obama vet att han riskerar att förlora viktiga inrikespolitiska poäng om det amerikanska engagemanget i Libyen blir för stort. Han har inte råd att gå in i ett tredje krig inför valåret 2012, säger Jan Hallenberg, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, till DN.se.

Men övertagandet av operationen riskerar att bli mer komplicerat än vad de allierade nationerna kunde förutse när de gick samman mot Khaddafi. Insatsens mål varierar mellan de olika politiska ledningarna, frågan är vilken part som kan ena de deltagande länderna. Kan Storbritannien acceptera att Frankrike får en ledande roll, kan Turkiet tänka sig att låta NATO leda – och, framför allt, går USA med på att låta sina trupper styras av en annan militärmakt?

– Det hela är mycket komplicerat. När en annan part tar över måste man hitta tekniska lösningar som låter USA kontrollera sina egna flygplan och trupper. I Washington är man av tradition mycket tveksamma till att delta i operationer där man kommenderas av andra, fortsätter Jan Hallenberg.

Samtidigt som de allierades operation i Libyen fortsätter eskalerar nu den politiska dragkampen. Enligt New York Times är Frankrike, Storbritannien och USA som det är nu själva ansvariga för sina respektive insatser, som bedrivs under olika kodnamn. USA och Storbritannien hävdar att NATO bör ta över ledarskapet. Men Frankrike motsätter sig, och den franske utrikesministern Alain Juppé sade på måndagen att arabländerna inte kommer att ställa upp på en operation under NATO:s flagg.

Medan konflikten i Libyen innebär ett inrikespolitiskt risktagande för Barack Obama kan Frankrikes president Nicholas Sarkozy ha mer att vinna på att leda operationen. Liksom USA går Frankrike till val nästa år, och Sarkozy har nu chansen att visa att han är en ledare som klarar av att hantera internationella konflikter.

– Det är direkt pinsamt att man inte lyckats förbereda vem ska ha det övergripande ledningsansvaret. Nu måste man hitta lösningar, i och med att det är så oklart ökar också riskerna för operationen inte ska nå bästa tänkbara resultat, säger Jan Hallenberg.

Hur nära förestående är ett svenskt deltagande?

– Det är oerhört svårt att bedöma. Utrikesminister Bildts tveksamhet handlar mycket om att han vet att det uppstår en inrikespolitisk storm ifall civila personer faller offer för attacker från svenskt militärflyg. Och det är i princip ofrånkomligt att oskyldiga drabbas under militära aktioner, då ska man inte tillgripa militära maktmedel över huvud taget, säger Jan Hallenberg.

Vad händer nu?

– Frankrike, Storbritannien och USA som är de starkaste makterna i det här måste komma överens snarast. Och de måste också lyckas sälja in sin lösning till de övriga allierade. Man måste också enas om ett gemensamt politiskt mål. Är syftet att skydda civila eller ska man inte nöja sig förrän Khaddafi är borta? Det finns ännu ingen enighet kring detta.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.