När den sittande statsministern Jens Stoltenberg från Arbeiderpartiet och populistiska Fremskrittspartiets Siv Jensen på söndagsförmiddagen ryker samman i den norska valrörelsens absolut sista partiledarduell är de inte överens om mycket.
Från en scen på restaurang Folk vid Youngstorget mitt i Oslo, och med några hundra i publiken, bråkar de om sjukvård och äldreomsorg, skola och skatter, och om hur mycket oljepengar Norge kan använda i den löpande budgeten.
– Vi vill slå vakt om den norska modellen med en gemensamt finansierad välfärd, säger Stoltenberg.
– Fremskrittspartiet är det enda parti i Stortinget som aldrig suttit i en regering. Det är dags att pröva nya lösningar, menar Siv Jensen.
Valrörelsen har varit full av debatter om välfärd, asylpolitik och miljö. Men sakfrågorna har ofta överskuggats av regeringsfrågan – vem kan regera med vem?
Söndagens debatt mellan Jens Stoltenberg och Siv Jensen – ledare för de två största partierna – kallades också för en statsministerduell.
”Jens eller Jensen?” har de senaste veckorna varit en fiffigt formulerad fråga i norska medier där man gärna använder förnamn om politiker. Fast kanske blir det ingen av dem.
Stortingsvalet kan bli en kamp som avgörs på målfoto. En opinionsbarometer i Aftenposten på söndagen ger den rödgröna regeringskoalitionen 85 mandat mot den borgerliga sidans 84.
I en mätning i tidningen VG är det omvänt – de borgerliga får 85 mandat mot 84 för de rödgröna partierna.
– Räkna med att majoriteten kan skifta flera gånger under valnatten, kommenterar Aftenposten.
Fast det är inte bara det jämna matematiska läget som skapar spänning, utan också de låsta positionerna mellan partierna på den borgerliga sidan. Om de rödgröna partierna vinner blir det visserligen enkelt – då fortsätter Jens Stoltenberg och Arbeiderpartiet att styra tillsammans med Sosialistisk venstre och Senterpartiet.
På den borgerliga sidan är där-emot splittringen djup.
– Om det funnits en föreställning om ett borgerligt block har den gått upp i rök, säger valforskaren och statsvetaren Bernt Aardal.
Fremskrittspartiet har i år satsat hårt på regeringsfrågan. Men gensvaret från andra borgerliga partier varierar mellan ljumt och avvisande.
– Det är en politisk avgrund mellan oss och Fremskrittspartiet, dundrade liberala Venstres ledare Lars Sponheim i den avslutande partiledardebatten i TV2 i lördags kväll. Sponheim syftar på skillnader i asyl- och flyktingpolitiken, i biståndsfrågor och i den ekonomiska politiken.
Sponheim har under valrörelsen skriftligen lovat att det inte blir något samarbete med Frem-skrittspartiet.
Siv Jensen har kontrat och förklarat att Fremskrittspartiet inte kommer att stödja någon regering där man själva inte ingår.
Med så låsta positioner kan Høyres Erna Solberg få en nyckelroll vid en borgerlig majoritet.
Høyre har hållit dörren öppen för samarbete med Fremskrittspartiet. Nu ser Erna Solberg sig som en medlande länk bland de icke-socialistiska partierna.
Men en fyrpartiregering blir knappast aktuell. I stället handlar alternativen om en höger-mittenregering eller en koalition mellan Høyre och Fremskrittspartiet. I båda fallen ser hon sig själv som statsminister.
– Men det blir ingen lätt uppgift, konstaterar Solberg när hon möter utländska journalister på söndagseftermiddagen.