Förra gången Neelie Kroes nominerades som kommissionär möttes hon av mycket kritik. Då skulle hon få ansvaret för den fria konkurrensen på EU:s gemensamma marknad, en av unionens verkliga hjärtefrågor. Efter många år som styrelseproffs och rådgivare åt storbolag, ansågs hon vara alltför insyltad i näringslivet för att kunna stå fri i de konflikter som väntade. Bland Kroes tidigare uppdragsgivare fanns företag inom transport, finans, IT och vapenteknologi.
Fem år senare anser många att hon har gett sina kritiker svar på tal. Neelie Kroes har tvingat energijätten E.ON att sälja delar av sitt distributionsnät. Med hot om vite har hon pressat Microsoft att erbjuda sina användare alternativ till den egna webbläsaren Explorer. Och under den senaste finanskrisen fick hon EU-ländernas regeringar att acceptera stränga villkor för statsstöden till banker och andra företag. Det skedde efter konfrontationer med såväl Sarkozy som Merkel.
Neelie Kroes vägleds av en stark tro på den fria marknadens välsignelser. På sin sajt skriver hon att EU handlar om att vi genom samarbete kan skapa något bättre. Och det främsta uttrycket för denna idé är enligt Kroes den gemensamma marknaden.
Vissa menar att den nya posten är en degradering av Kroes. Hon tvingas lämna ifrån sig en av kommissionens tyngsta frågor: konkurrensen är avgörande för att EU:s ekonomiska motor ska fungera, och däri ligger också mycket av unionens politiska legitimitet. De digitala frågorna anses traditionellt vara lättviktigare.
Men hennes nya utnämning kan möjligen också ses som att den digitala agendan, som den nya portföljen kallas, prioriteras upp. Internet och tillhörande teknologi framhålls ständigt i EU-sammanhang som en avgörande faktor i unionens ekonomiska utveckling. Ett exempel är Visbyagendan, ett ramverk för EU:s IT-politik de närmaste åren, som började mejslas fram under svenska ordförandeskapet.
Kroes chef, kommissionens ordförande Barroso, försöker formulera en ny tillväxtstrategi som kan ersätta den i mångas ögon misslyckade Lissabonstrategin. I ett uttalande nyligen framhöll han hur viktigt internet och IT i allmänhet är i det arbetet. Här handlar det inte minst om att bygga ut bredband i de delar av unionen som hamnat på efterkälken. Liksom att fortsätta riva murar som hindrar EU från att bli en gemensam marknad även på nätet.
En av de utmaningar som internet ställer EU-maskineriet inför är att det spänner över många olika politikområden.
Konkurrens. Kroes hanterade själv flera IT-frågor under sin tid som konkurrenskommissionär. Förutom den nämnda tvisten med Microsoft, har Kroes dragit igång en granskning av Oracles planer på att ta över Sun Microsystems. Många fruktar att affären innebär slutet för MySQL, en populär databasteknologi som bygger på öppen källkod och ägs av Sun.
Upphovsrätt. Den omstridda frågan om upphovsrätt på nätet har sin huvudsakliga hemvist i kommissionens portfölj för den inre marknaden, men kommer säkerligen att spela en roll även i Kroes arbete.
Handel. Det samma gäller det sekretessbelagda Acta-avtalet, en internationell överenskommelse om åtgärder mot piratkopiering. Förhandlingarna sköts av handelskommissionären, tillsammans med medlemsländerna, men har tydliga implikationer för den digitala agenda som Kroes ska ansvara för.
Rättigheter. Behandlingen av EU:s telekompaket väckte en livlig debatt om medborgarnas rättigheter på internet. Att frågan har tyngd visar inte minst att Europarådet dragit igång en granskning av hur Europakonventionen ska tolkas i ljuset av den digitala utvecklingen. I den nya kommissionen kommer Viviane Reding, tidigare IT-kommissonär, att få ett särskilt ansvar för medborgerliga rättigheter. Hennes arbete kommer att ha beröringspunkter med Kroes.
Debatten om internets utveckling kretsar bland annat kring begreppet nätneutralitet. Det handlar i korthet om vilka möjligheter internetoperatörerna vill och bör ha att styra trafiken på nätet. Här kommer marknadsekonomen Kroes säkert förfäkta den linje som EU (och Sverige) gjort till sin: att den bästa garanten för användarnas frihet är konkurrens som ger konsumenten möjlighet att välja den operatör och de tjänster man vill ha.
Mot detta synsätt kan invändas att internet delvis lyder under en annan logik än marknadens. Gränsen mellan konsumenter och producenter är otydligare och samarbete har visat sig vara väl så värdeskapande som konkurrens.
En intressant markering i sammanhanget är att Kroes har uttalat sig starkt positivt till användningen av öppna standarder och öppen källkod. Särskilt anser hon att EU:s institutioner bör välja sådana lösningar.
På EU:s digitala agenda finns också ambitionen att använda IT till att öka deltagandet i demokratin och anpassa offentlig förvaltning till medborgarnas behov. Nättjänster inom vården liksom säkerhetsfrågor hör också dit.
Neelie Kroes har också ett starkt engagemang i kvinnors rättigheter och möjligheter. Hon har argumenterat för att det krävs fler kvinnor i EU:s ledarskikt. Under bankkrisen sade hon att om Lehman Brothers hade hetat Lehman Sisters hade det inte gått så illa. Hon är också känd för att ha övertalat Ayaan Hirsi Ali att kandidera till det nederländska parlamentet. Ali, ursprungligen från Somalia, är kanske mest känd för att hon 2004 tillsammans med Theo van Gogh gjorde filmen ”Underkastelse” om kvinnoförtryck inom islam. Van Gogh mördades senare och motivet ska ha varit att filmen var en hädelse.
Kroes har själv flera gånger pekats ut som en av världens mäktigaste kvinnor, exempelvis av tidskrifterna Time och Forbes. Ett kvitto på hennes inflytande är att hon vid två tillfällen bjudits in till Bilderberggruppens årliga evenemang. Bilderberggruppen är en hemlighetsfull sammanslutning av västerländska makthavare.