Striden om Iraks olja trappas upp

USA-presidenten Barack Obamas besked att han avser att dra bort alla stridande trupper till 2011 betyder inte att landets interna konflikter upphävs, och striden om politisk makt och kontroll över territorier och råvaror lär inte ta slut.

När ockupationen går in på det sjunde året har våldet minskat jämfört med för några år sedan. Men Irak är traumatiserat, en femtedel av befolkningen befinner sig på flykt.

Samtidigt ligger ekonomin, och särskilt oljeindustrin, till stor del i ruiner. Infrastrukturen är nedsliten efter årtionden av krig och sanktioner och är i behov av investeringar. Den naturtillgång som en gång gjorde diktaturens Irak till en ö av välstånd i regionen ligger till stor del outnyttjad. Irak borde enligt experter kunna producera minst 5 miljoner fat om dagen, men utvinningen är fortfarande nere på under 2,5 miljoner.

De transnationella oljejättarna, som Exxon Mobile, BP, Chevron och Shell, vill lägga vantarna på den irakiska oljan. Samtidigt pågår en intern dragkamp om landets naturresurser mellan centralrege­ringen i Bagdad, kurderna i norr och shiaaraberna i söder.

Men i det kaos som råder är den legala situationen oklar. Som ett av världens mest korrumperade länder vet egentligen ingen vem som har den faktiska kontrollen över produktionen och försäljningen, trots – eller kanske just på grund av – att Iraks olja förstatligades för nära 40 år sedan.

Detta monopol vill de internationella oljebolagen luckra upp, med stöd av USA, som möjligen ser chansen att få tillbaka några av de hundratals miljarder som kriget har kostat.

Under de två senaste åren har ett förslag till irakisk oljelag varit fastlåst i de politiska kvarnarna; parlamentarikerna vägrar att gå med på en lag som av många ses som ett led i att sälja ut suveräniteten över en nationell tillgång. Enligt lagförslaget ska nämligen utländska bolag få köpa rätter att utvinna olja i Irak utan parlamentets godkännande i varje enskilt fall. Men det är inget som faller i god jord hos irakierna, om man ska tro Issam Chalabi, som var irakisk oljeminister åren 1987–1990. När Saddam Hussein invaderade Kuwait lämnade Chalabi Irak och verkar numera som konsult i Jordaniens huvudstad Amman.

– Det finns många politiska och ekonomiska invändningar mot lagen, särskilt att regeringen, och inte parlamentet, ska få bestämmanderätt över hur oljeutvinningen ska fördelas. Och när lagförslaget lades fram visade det sig att de kurdiska myndigheterna i norr ville ha rätt till den olja som finns i deras område (omfatttande guvernörskapen Dohuk, Erbil och Sulaymaniyya), och även utanför detta område, som Kirkuk och Nineveh, säger Issam Chalabi till DN.

Huggsexan är alltså i gång. Kurdistans regionala regering slöt redan för flera år sedan några avtal med norska, turkiska och kanadensiska oljebolag om mindre oljefält i norr. Dessa kontrakt har av rege­ringen i Bagdad dömts ut som olagliga. Men det är inte i norr som merparten av oljan finns, utan i södra Irak, där shiaaraberna sitter på 70 procent av landets olja.

Men även premiärminister Nuri Malikis regering har öppnat för att skriva kontrakt med oljejättarna, trots avsaknaden av laglig bas. Och för en dryg vecka sedan sade Rex Tillerson, chef för Exxon Mobile, världens största oljebolag, att han befinner sig i ”konstant dialog” med Bagdad för att få till stånd ett investeringsklimat som gör det möjligt för företaget att på allvar gå in i den irakiska energisektorn.

– Vi vill få dem att förstå vilka villkor som är nödvändiga för att vi ska riskera att gå in med vårt kapital och kunna bli långsiktigt framgångsrika, sade Tillerson till Reuters.

Parallellt med kampen om oljan bubblar en territoriell strid: kurderna i norra Irak, som har sin autonoma region, ställer krav på området kring den omstridda, oljerika staden Kirkuk som de betraktar som sin historiska stad. En folkomröstning har ställts i utsikt, men även på denna punkt är låsningen total mellan Bagdad och kurderna.

Vad som står på spel är anbud på kontrakt för sex ”gigantiska oljefält” i Irak, som bedöms innehålla merparten av landets kända oljereserver. Att de stora bolagen tvekar att ta så stora risker har att göra med Iraks oklara politiska framtid. Om USA är på väg ut kanske Bagdadregeringen inte har kraft – eller ens intresse av – att genomdriva en lag som gynnar privatisering och en ”fri marknad” som är i oljejättarnas smak.

– Av Iraks samlade reserver på 115 miljarder fat råolja har oljeministeriet nu sagt att man vill få in anbud från utländska partner till oljefält på sammanlagt över 95 miljarder fat, så det är verkligen gränslöst, säger Issam Chalabi.

Han tillägger att även om det formellt handlar om att bilda ”production-sharing”-företag, så kommer de utländska bolagen att ha bestämmanderätt. Därmed skänks Iraks olja i praktiken bort till utländska intressen.

– Jag ser inte dessa avtal som legalt bindande utan parlamentets godkännande. Det kan ge väldiga problem för oljebolagen i framtiden.

Att Iraks olja är en avgörande orsak till att landet utsatts för så många krig, statskupper och nu senast en mångårig ockupation är inget uppseendeväckande konstaterande. Men när man talar med en forskare och omstridd debattör i ämnet global energiförsörjning som Kjell Aleklett, professor i fysik vid Uppsala universitet, får man en ledtråd till varför just den irakiska oljan är så åtråvärd. I detta sammanhang spelar det mindre roll om man delar hans åsikt att oljeutvinningen i världen ”peakar”, når sin topp, inom några år.

– Iraks olja är så viktig att nästa ekonomiska uppgång kräver olja från Irak som tillväxtbränsle. Varje år minskar produktionen i de existe­rande oljefälten i världen med 4 miljoner fat om dagen, och ingenstans finns så stora reserver som i Irak, säger Kjell Aleklett.

Han menar att det finns ett samband mellan oljekonsumtion och tillväxt i den globala ekonomin. För att världsekonomin ska rulla i gång igen, med en tillväxt som innan krisen slog till 2008, krävs ett tillskott på uppemot 30 miljoner fat per dag, men så mycket olja går inte att ta upp. I dag produceras globalt omkring 80 miljoner fat per dag, av vilket Irak svarar för omkring 2,4 miljoner.

Trots den stora potentialen har den irakiska produktionen gått ner, och den är fortfarande lägre än före USA-invasionen 2003. Oljeministeriet i Bagdad försöker öka utvinningen, men det har inte lyckats.

Officiellt går alla intäkter till regeringen och finansministeriet, men Irak ligger på näst sämsta plats i världskorruptionsligan (Somalia är värre) och på grund av primitiv redovisning har storskalig smuggling av olja pågått sedan länge.
 

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut