Ett hundratal ungdomar står i en klunga utanför ett gråtrist fyravåningshus i huvudstaden Minsk. För en utomstående verkar deras protest stillsam: tysta håller de upp handtextade plakat med texter som "Bort med tassarna från vårt universitet" och "Vi vill leva".
Men Vitryssland styrs med järnhand av den auktoritäre presidenten Alexander Lukasjenko. Här betraktas även den mest stillsamma markering som en statsfientlig provokation och är därmed riskabel.
- Vi vågar inte ropa slagord, för då kan Omon komma, säger Lera, en späd flicka i de nedre tjugoåren som med brandgul vattenfärg har textat "Jag älskar EHU" i ansiktet och på överarmarna. Omon, det är inrikesministeriets fruktade specialstyrka som har parkerat sina hotfulla bussar på en tvärgata nära folksamlingen.
EHU uttyds Europeiska humanistiska universitetet, den sista större privata läroanstalten i Vitryssland. På grund av myndighetsbeslut tvingas nu EHU stänga. Mitt i juli sade presidentens administration, som äger fastigheten, upp hyreskontraktet med två veckors varsel. Nya lokaler går inte att hitta.
- Ingen kommer att våga ha EHU som hyresgäster när myndigheterna har slagit ned på oss, säger universitetets talesman Tatjana Kouzina.
EHU startade 1992 och har sedan dess utvecklats till ett akademiskt andningshål i det hårt reglerade Vitryssland.
Universitetet ägs och drivs av en fristående stiftelse som främst finansieras av internationella fonder. Här studerar drygt tusen elever efter akademiska modeller som inspirerats av USA och Storbritannien i stället för det gamla Sovjet, som är den gängse modellen för andra vitryska universitet.
Utbytet med omvärlden, inte minst med Sverige, har varit intensivt. På universitetets skandinaviska center studerar ett 50-tal elever svenska språket och svensk kultur. Vitryska elever har getts möjlighet att läsa i Sverige och flera gästföreläsare från svenska högskolor har varit här. Men nu är det slut med detta. Lokalerna håller på att evakueras.
Svenska institutets lektor Mårten Frankby får hjälp av två av sina studenter, Fjodor Kozedjub och Anastasia Siomina, att bära ut möbler och datorer.
- Det är verkligen tråkigt, undervisningen har varit mycket inspirerande, säger Anastasia som är nära gråten.
Hon talar i det närmaste felfri svenska, trots att hon bara studerat språket sedan i oktober förra året. Anastasia och hennes studiekamrater får nu skyndsamt och oplanerat försöka rädda sig över till andra universitet inför höstterminens studier.
Lera, som vi mötte ute på gatan, är frän i sina uttalanden:
- Jag förstår inte hur myndigheterna kan behandla oss så här. Vi är inga kriminella, vårt enda brott är att vi vill skaffa oss så bra utbildning som möjligt.
Formellt tvingas universitetet stänga för att ledningen inte mött vissa krav: det finns ingen sjukklinik och eleverna sägs ha varit för trångbodda. Men ingen tror att detta skulle vara de verkliga skälen. I synnerhet som myndigheterna en längre tid försökt hitta andra anledningar att försvåra undervisningen.
Så sent som i maj tvingades universitetet stänga under en veckas tid. Förnyandet av undervisningstillståndet förhalades av myndigheterna. Det har också varit känt en längre tid att undervisningsministeriet retat sig på EHU:s talrika utländska kontakter och att ett antal utländska lektorer arbetar här under för Vitryssland ovanligt fria former.
DN kunde på torsdagen inte nå undervisningsministeriet i Minsk för en kommentar till stängningen.
- Vi är inte i första hand oppositionella, vi hyllar den akademiska friheten, säger Tatjana Kouzina.
Hon och många andra ser stängningen av EHU som ytterligare ett ororande tecken på Vitrysslands självvalda internationella isolering - och att politisk ideologi får ökat utrymme i undervisningen. Numera ska alla kurser innefatta den vitryska statens ideologi och det andra världskrigets historia.