Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Suu Kyi besöker Sverige med glorian på sned

Aung San Suu Kyi.
Aung San Suu Kyi. Foto: AP/Wong Maye-E

Hon satt i husarrest i 15 år och var världens mest kända politiska fånge. När Aung San Suu Kyi långt senare hade vunnit valet 2015 stod anhängarna tårögda av glädje utanför partihögkvarteret – äntligen ett nytt kapitel i Burmas historia. I dag har frihetssymbolens internationella rykte fått sig en törn.

Aung San Suu Kyi besöker på tisdag och onsdag Sverige då hon bland annat ska hålla ett tal i riksdagen.

Posten som Burmas statskansler, på en nivå ovanför presidenten, skräddarsydde hon åt sig själv för att kringgå militärens politiskt motiverade lag som förbjöd henne att bli president.

Vad hon hittills uträttat har inte motsvarat förväntningarna. Framför allt är det för bristen på förändringar som hon kritiseras. Det nya demokratiska Burma har släppt fängslade politiska fångar fria, men på andra områden är det påfallande likt den gamla militärens Burma.

Fredsprocessen med etniska minoriteter, som utgör 30-40 procent av befolkningen, har inte avstannat, utan till och med trappats upp.

Politiska och ekonomiska reformer hänger i luften och Aung San Suu Kyis egen ledarstil har ifrågasatts. Hon beskrivs omväxlande som karismatisk, charmig och intelligent och som en auktoritär ledare i vilkens skugga få vågar uttrycka sina åsikter. Dåliga nyheter når henne sällan.

Störst kritik i omvärlden har hon fått för att inte ha tagit ställning för den förföljda muslimska minoriteten rohingya. När en FN-rapport och vittnesmål från flyktingar talade om fasansfulla övergrepp, massakrer och våldtäkt i stor skala ville Aung San Suu Kyis inte att ta bladet från munnen. Tystnaden och flatheten har provocerat omvärlden och fått henne att verka likgiltig.

Först var det ett dussin Nobelpristagare som skrev ett öppet brev till FN:s säkerhetsråd och varnade för att vad som pågick i provinsen Rakhine höll på att utvecklas till etnisk rensning och ett brott mot mänskligheten.

I februari reagerade påve Franciskus på de upprepade uppgifterna om död och våldtäkt.
De är bra människor, de är fredliga människor, de är våra systrar och bröder. De har torterats och dödats bara för att de har en muslimsk tro, sa påven.
Uttalandet var en skarp tillrättavisning riktad mot Burmas regering och ytterst mot Aung San Suu Kyi.

Folkgruppen rohingya består av 800.000 invånare som lever under förhållanden som liknar apartheid i nordvästra Burma. De ses som illegala invandrare och har nekats medborgarskap i det buddistiskt dominerade Burma trots att de bott där i generationer. Även högutbildade burmesiska akademiker vägrar se den muslimska minoriteten som en del av landets befolkning.

När internationella observatörer sagt sig obehagligt överraskade av Aung San Suu Kyis motvilja att tala klarspråk har hon besvarat kritiken med att de inte borde uttala sig utan att ha korrekt information.

Hennes ovilja hör snarare än rasfördomar ihop med att hon inför starka buddistiska krafter inte vill att det ska framstå som att hon har nära band med muslimer.
Den politiska verkligheten har blivit besvärlig för den 71-åriga statskanslern. Militären styr fortfarande de tre viktigaste departementen: försvaret, gränskontrollen och inrikesdepartementet.

Misstänksamheten mellan de båda parterna har inte försvunnit. Men i stället för att öppet utmana militären, som hade applåderats i omvärlden, har Aung San Suu Kyi valt att försöka gå en balansgång utan att provocera generalerna. Kanske för att hon förstått att det är enda chansen att få igenom några av de förändringar hon vill se.

Andra har kritiserat henne för att inte helt byta ut staben av tjänstemän som arbetar vid de olika departementen. Som det nu är utförs en stor del av det dagliga byråkratiska arbetet av samma personer som gjorde det under militärdiktaturens dagar. Samtidigt saknas till stor del civila alternativ med kunskap och erfarenhet av att administrera en nation eftersom det är militären som skött om det så länge.

Oavsett motiv och argument är skillnaden i image stor mellan frihetskämpen Aung San Suu Kyi och statskanslern Suu Kyi.

Hennes brinnande tal för demokrati vid staketet till sin villa i Rangoon när hon släpptes ur husarresten i november 2010 har ersatts av ett vardagligt tröskande i parlamentet i huvudstaden Naypyidaw. Och ibland av ett stillatigande när frågan om förföljelsen av den muslimska minoriteten kommer upp. Då förargas den internationella skara som så länge bara beundrade henne. De frågar sig nu var hennes känsla för rättvisa tagit vägen.

Själv ber Aung San Suu Kyi om tid. Den första civila regeringen på över 50 år har bara suttit vid makten i strax över ett år, och förändringar tar tid, har hon vädjat.

Till hennes officiella hemsida kommer man via presidentkontorets webbsida. Där syns bilden av Aung San Suu Kyis kända profil. Blicken är fäst i en fjärran framtid, och vid sidan om porträttet möts besökaren av budskapet att det här är bara början. Inte slutet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.