Svår uppförsbacke för Obamas sjukvårdsreform

Obama har redan tvingats acceptera att hans opti­mistiska tidsplan har spruckit. Kongressen har gått på en månads­lång sommarledighet utan att möta hans tidigare krav på att ett lagförslag nu skulle ligga på hans bord. De utdragna förhandlingarna i kongressens olika utskott går vidare under hösten. Men ju längre de drar ut på tiden, desto större risk för käppar i hjulen.

För Obama är det ett bakslag att reformarbetet kört fast. Sjukvårdsreformen toppar hans prioriteringslista och han har en stabil demokratisk majoritet i både senaten och representanthuset. Tidigare såg det också ut att finnas ett ordentligt väljarstöd för en reform. Många har tyckt att det är på tiden att USA får ett utvidgat försäkringsskydd, nya regler som hindrar försäkrings­bolagen att avvisa redan sjuka samt åtgärder för att hejda en galopperande kostnadsutveckling som på sikt kan äventyra USA:s ekonomiska stabilitet.

Men en kombination av ekonomisk kris och skräckpropaganda har ändrat förutsättningarna. Opinionsmätningarna visar ett växande missnöje med Obamas presidentskap och det förklaras i huvudsak med oro för jobben och rädsla för att en dyr sjukvårds­reform kan driva upp USA:s redan rekordhöga budgetunderskott.

Republikanerna har sett en möjlighet att mobilisera ett motstånd för att göra en politisk markering inför nästa års kongressval. Högergrupper har på senare tid genomfört vildsinta protester – organiserade eller spontana – som saboterat möten där demokrater talat för en sjukvårdsreform. I sina värsta avarter har debatten spårat ur i gälla skrik om att Obama avser att införa socialism med påtvingad statlig dödshjälp för äldre människor.

Det demokratiska partiet avfärdar kritikerna som en extrem mobb som är ute för att ”krossa president Obama”. Men det är svårare att ignorera mer seriösa invändningar om finansieringen av en reform som beräknas kosta minst 1.000 miljarder dollar (cirka 7.350 miljarder kronor) över tio år.

Det är i varje fall inte självklart att Obama kan klara sjukvårdsreformen utan att bryta ett annat vallöfte, att inkomstskatten ska kunna höjas endast för en begränsad grupp höginkomsttagare.

Samtidigt finns – som president Obama nu själv betonar i sin motoffensiv – starka intressen för status quo. Det gäller även bland väljarna. Även om mer än 45 miljoner helt saknar sjukförsäkring är det många fler som har ett bra försäkringsskydd, ofta med bättre förmåner och större valfrihet än vad som är vanligt i Sverige och Europa. En del befarar att en reform för med sig inskränkningar.

Samtidigt satsar försäkringsbolag, läkemedelsbolag och andra som tjänar pengar på det nuvarande systemet mångmiljonbelopp på lobbying för att styra reformarbetet utifrån sina egna vinstintressen. Ett huvudmål har varit att underminera stödet för en statlig försäkringsmodell som i konkurrens med privata alternativ kan bidra till att pressa priserna.

Obamas reform hotas även av de konservativa demokrater i kongressen som går under namnet ”Blue dogs” och helst inte vill försvara en kostsam sjukvårdsreform inför valet 2010. Utan större chans att få ett önskvärt brett stöd över partigränserna måste Obama nu mobilisera sina anhängare och hålla samman sitt eget parti om han ska kunna rädda reformen från att urholkas eller i värsta fall kollapsa helt.