Pompeo Rasi har jobbat på Fiats bilfabrik i Cassino söder om Rom i precis 30 år. Han står inte vid "bandet" och monterar, utan är tekniskt produktionsansvarig. Han har en månadslön efter skatt på 12.200 kronor
- Lönen har urholkats gradvis under många år, men under det sista året har jag märkt hur vår ekonomi för varje månad blivit allt sämre.
Lönen har inte följt med inflationen. Det sista påslaget på 750 kronor har raskt ätits upp till följd av höjda livsmedelspriser, liksom bensinen som fått inflationen att stiga kraftigt i Italien.
Pompeo Rasi har två vuxna barn, Andrea 30 och Laura 27, som fortfarande bor hemma. Hustrun Rosalba är hemmafru. För 30 år sedan när han gifte sig och började arbeta räckte lönen bra. Familjen kunde leva bra på hans enda lön. De kunde till och med unna sig en liten semester och spara en del pengar för barnens utbildning.
I dag har italienska industriarbetare bland de lägsta lönerna i Västeuropa. För 30 år sedan låg de i topp. Pompeo Rasi påpekar att då kunde han köpa en Fiat 500 för tre månadslöner. I dag krävs det tio månadslöner för att köpa den billigaste modellen Punto.
- Fast det förutsätter förstås att man inte äter och har andra kostnader. I dag har vi förbrukat alla våra besparingar.
Hustrun Rosalba försöker på alla sätt dryga ut hushållskassan genom att leta extrapriser när hon handlar. Ingenting saknas dock vid bordet när vi kommer hem till familjen denna vardagskväll. Rosalba har plockat vildsparris, som är en läcker gratisdelikatess nu på våren, och som hon har gjort både pastasås och omelett på.
54 år gammal skulle Pompeo Rasi inte klara sig om han inte hade en mycket förmånlig hyra. Hans föräldrar har fortfarande god hälsa och gör inte av med hela sin pension. De bor i en relativt liten stad, där många utanför centrum har ett stycke egen mark. Färska ägg, frukt och grönsaker kommer från vänner och släktingar, liksom ibland en höna och en kanin.
Framför allt så hjälper barnen till. Dottern Laura jobbar som konsult och arbetar med bokföring. Sonen Andrea är en yngling full av initiativ. Han har redan en liten elektronikbutik och en bar. Nu skall han med en grupp vänner starta en restaurang.
Precis som många unga italienare bor han kvar hemma. Det är i regel för dyrt att flytta till eget. Fast i hans fall är motivet det omvända.
- Hur skulle mina föräldrar och familjen klara sig utan min ekonomiska hjälp, säger han.
I praktiken tjänar Andrea redan lika mycket som pappa.
De urholkade lönerna har blivit ett viktigt inslag i årets valkampanj, som till skillnad från tidigare val kommit att handla om vanliga människors behov. Såväl högerledaren Silvio Berlusconi som Walter Veltroni, som leder det nya demokratiska partiet Pd, har lovat ökade löner och tryggad köpkraft.
För två år sedan röstade Pompeo Rasi på det italienska kommunistpartiet PdCI, som ingått i Romano Prodis regering. Han är besviken. Regeringen har sanerat landets ekonomi. Arbetsgivarna har tjänat på detta. Det är arbetarna som fått betala. När det blev tal om att höja våra löner, då föll regeringen Prodi, säger han.
Nu kommer Pompeo Rasi att rösta på vänsteralternativet Arcobaleno. Det är en sammanslagning av landets två kommunistpartier och de gröna. En koalition vars program ligger närmast en traditionell arbetarfamilj, förklarar han.
Hela familjen hejar på fotbollslaget Milan som ägs av Berlusconi. Alla vid bordet denna kväll tror också att Berlusconi kommer att vinna valet.
- Då kommer det kanske att gå bättre för Milan igen. Men jag lägger inte min röst på Berlusconi. Intressekonflikten är alltför stor, säger den blivande restaurangägaren Andrea Rasi.