Pontus Stenetorp är doktorand i Tokyo sedan två år. Han har varit med om en del skalv förut, men ingenting liknande fredagens. Även för hans japanska vänner handlar det om något långt utöver det vanliga: ”En av mina kollegor sade att det är det värsta skalvet hon upplevt på femtio år”, berättar han på telefon till DN.se.
Pontus Stenetorp befann sig inne på forskningslaboratoriet där han jobbar när det första skalvet inträffade.
– Det började lugnt. ”Snart kommer väl dataskärmen börja skaka”, tänkte jag. Det brukar sällan bli mer än så. Men sen började böcker slungas ur hyllorna och vi dök under våra skrivbord. Och universitetsledningen uppmanade alla i högtalarna att genast ta sig ut och sade att vi kunde gå hem. Det har aldrig hänt förut.
När DN.se når Pontus Stenetorp har han och kollegorna fått komma in i universitetsbyggnaden igen, där alla följer direktsända bilder på tv.
– När BBC talar om fyra efterskalv så vet jag inte vad de pratar om. Jag har tappat räkningen på hur många det varit, säger Pontus Stenetorp.
Under det första skalvet slogs all mobiltelefoni ut men Pontus hann ringa sin mor i Sverige via IP-telefoni och mejla till sin japanska flickvän. För första gången under hans tid i Tokyo är också tunnelbanan avstängd till följd av ett jordskalv. Därför är gatorna fyllda med folk som till fots försöker ta sig hem.
– Min flickväns syster är fast på en station och skulle behöva sex timmar för att gå hem, så det är inget val för de flesta, säger Pontus Stenetorp.
– Själv har jag blivit avrådd från att ta mig hem alltför snabbt. Och jag är orolig för hur det ser ut hemma. Ändå är det inte så farligt här i Tokyo jämfört med i Sendai.