Vi når henne på en mobiltelefon när kolonnen hon tillhör, befolkad av Röda korsare från bland annat Norge, Danmark, Japan, Spanien, Kanada, Irland och Finland, just nått fram till haitiska gränsen.

– Det är tät trafik, vägen är bitvis mycket dålig. Men det går framåt och vi är alla laddade och vill komma igång med hjälparbetet så fort som möjligt. Problem som uppstår löser vi efterhand, säger hon vid 14-tiden på lördagen lokal tid (klockan 20 svensk tid) när formaliteterna vid gränspasseringen tar sin början.

Maude Fröberg, vanligtvis baserad i New York, är med i Haiti som kommunikationsansvarig för Internationella rödakors- och Röda halvmånefederationen.

– Det här är erfarna hjälparbetare, de vet hur man ska organisera sig.

Sedan i torsdags är ett akutteam från Röda korset på plats i Port-au-Prince för att förbereda den större gruppens ankomst.

På lastbilar har de efterföljande med sig ett komplett fältsjukhus som när det byggts upp dagligen ska kunna ta emot 200 patienter. Viktig medicinsk utrustning finns i lasten, bland annat infusionsvätskor att använda under operationer, kirurgisk utrustning, sängar och mobila enheter.

Var sjukhuset kommer att placeras är oklart.

– Det är sådant som akutteamet förbereder. Det går snabbt att få upp ett sådant här fältsjukhus.

Hjälparbetarna ska bo i ett basläger i närheten – hur det kommer att ta sig ut ger sig. Över huvud taget oroar inte Maude Fröberg sig för det praktiska, enligt devisen ”vi finner på lösningar” arbetar man målmedvetet för att hjälpinsatsen ska bli så effektiv som möjligt.

– Det är oerhört viktigt att inte se drabbade människor som ett hot. Jag hyser den största empati med alla dem som nu uttrycker frustration över att hjälpen inte kommer fram i den takt som skulle vara önskvärt. Jag är övertygad om att jag hade känt på samma sätt som de om det varit jag som drabbats av katastrofen, menar Maude Fröberg.

Hon har fått rapporter från Port-au-Princes flygplats om hur amerikanerna snabbt lyckats organisera för att hjälpen ska kunna flöda in.

– Principen ska vara fyra plan i timmen. Och fyra ut. Det vill säga, planen landar, lossar och återvänder sedan direkt. För att snabbt ge plats för nästa sändning.

I dagsläget är hon enda svensk i sin hjälpdelegation.

– Men två svenska sjuksköterskor ska komma om några dagar, säger Maude Fröberg.

I bakgrunden hörs de andra hjälparbetarna samtala. Tonen är lättsam men fokuserad. Alla vet vart de är på väg.

Rapporter om efterskalv har nått gruppen.

– Vi har dock inte märkt något i den vägen.

Språket är inget problem för Maude Fröberg - absoluta majoriteten av haitierna talar ett franskbaserat kreolspråk, och den svenska hjälparbetaren talar franska. Än så länge är vädret på hennes och kollegernas sida; klarblå himmel och behagligt varmt.

Läget i Haiti efter tisdagens skalv är mer kritiskt än någonsin. På fredagen uppgav FN-organet Ochas talesperson Elisabeth Byrs att jordbävningen i Haiti är den värsta katastrof som världsorganisationen någonsin har ställts inför.

– Detta är en katastrof av historiska mått. Den liknar ingen annan, säger Byrs.

Hon påpekar att efter tsunamin i den indonesiska provinsen Aceh 2004 fanns åtminstone den lokala administrativa och politiska strukturen kvar. Men i Haiti, till exempel i staden Léogane, är all offentlig service utslagen.

Samtidigt tiofaldigar Internationella rödakors- och Röda halvmånefederationen (IFRC) sin appell för Haiti till 100 miljoner schweizerfranc, motsvarande 690 miljoner kronor, skriver IFRC i ett pressmeddelande.

Pengarna ska hjälpa befolkningen under tre års tid, med omedelbart fokus på att minska riskerna för vattenrelaterade sjukdomar. På längre sikt ska pengar användas till återuppbyggnad av bostäder och infrastruktur.