Ibland vill en förtrupp i EU stolt gå före mot nya djärva Europamål. Vi har euron, vi har Schengen – och snart kanske skilsmässorna. För nu höjs pionjärfanan kring frågan om lagval vid transeuropeiska skilsmässor. En fråga där Sverige spjärnat emot.
Vi Brysselnördar har genom åren hört många upphetsade diskussioner om "pionjärgrupper" och "förtrupper" inom EU. Det brukar vara Paris och Berlin som mullrar om att länder som verkligen tror på Europa inte får hållas tillbaka av stater som är mindre hängivna Europatanken, utan måste få chansen att rycka fram utan att vänta på eftersläntrarna.
Efter långa och hårda förhandlingar infördes i Amsterdamfördraget 1997 bestämmelser som gjorde det möjligt att bilda sådana pionjärgrupper. Och med Nicefördraget några år senare ändrades reglerna så att det blev lättare att höja pionjärfanan.
Fast efter allt ståhej har bestämmelserna aldrig använts under de år som gått sedan dess. (Euron och Schengen kom tidigare och hade andra grunder.)
Men nu har det hänt till sist. Nio länder har gått till EU-kommissionen och sagt att de vill bilda en liten förtrupp kring en förordning om vilket lands skilsmässolag som ska gälla vid multinationella skilsmässor. Vem hade trott att den torra och tekniska frågan skulle väcka sådana passioner?
Sverige finns inte med bland de nio länderna. Det är tvärtom Sveriges ovanligt stenhårda agerande i den här frågan som gjort att Frankrike, Italien, Spanien, Luxemburg, Grekland, Österrike, Rumänien, Ungern och Slovenien nu kastar in handduken och säger att de vill öppna eget i stället för att försöka övertala envisa svenskar att gå med på förslaget.
Det handlar inte om att EU ska få en gemensam skilsmässolagstiftning. I hjärtefrågor som äktenskap och skilsmässa bestämmer medlemsländerna själva. Så är också skillnaderna stora. I Sverige går det fort och lätt att skiljas. I Malta går det inte alls.
Men i ett gränslöst Europa korsar kärleken ofta nationsgränserna, och då kan det bli krångligt. Vilket lands lag ska gälla om en svensk kvinna och en maltesisk man gifter sig i Belgien, bosätter sig i Irland, och sedan begär skilsmässa?
EU-kommissionen har försökt få ordning i röran genom att skriva regler om vilken lag som ska väljas i sådana fall. Men Sverige har inte gillat kommissionens förslag eftersom det innebär att svenska tingsrätter ibland skulle tvingas döma efter andra länders mindre liberala skilsmässolagstiftning. Irlands, kanske, eller Irans.
Det här är en jämställdhetsfråga, säger den svenska regeringen och står envist kvar på barrikaden. Och eftersom det krävs enhällighet mellan alla medlemsländer i den här frågan blir det inget beslut.
Men det kanske blir en pionjärgrupp i stället. Helt säkert är det dock inte. EU-kommissionen kliar sig i huvudet. Är det här verkligen rätt fråga att bygga den första förtruppen kring? Det trodde nog inte många när det först talades om pionjärgrupper.