Gripandena i Sverige och Danmark på onsdagen kom bara drygt två veckor efter det att en man sprängt sig själv till döds i centrala Stockholm då han var på väg att utföra ett självmordsattentat. De fem män som nu har gripits var på väg att angripa tidningarna Politikens och Jyllands-Postens redaktioner i Köpenhamn. Flera av dem var svenska medborgare.

– Det är visserligen lite ovanligt att svenska medborgare grips. Samtidigt borde det inte förvåna någon att också svenska medborgare misstänks för terrorplaner. Åtta svenskar har redan dött i självmordsattacker i Somalia och de trender med radikal islamism som finns i övriga Europa finns också i Sverige, säger Magnus Norell.

Magnus Norell betonar att problemet med radikala islamister inte är ett nytt problem och att Sverige liksom många andra länder brottas med det. Jihadsrörelsen är internationell och fenomenet är globalt och inte lokalt, säger han. Och även om han vill beskriva det som en skapelse av vår moderna tid som underlättar resor över gränserna, kommunikation och snabba möten så är rötterna gamla och djupa.

– Vi har ibland lätt att underskatta sådant som vi inte förstår och en ideologi som utmynnar i våld är ganska främmande för oss. Men vi måste förstå att andra människor inte har samma utgångspunkter som vi har, säger Magnus Norell.

De fem som greps under onsdagen planerade en attack som ser ut att kunna kopplas till publiceringen av Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten den 30 september 2005. Trots det ser inte Magnus Norell att hotet mot Sverige skulle ha ökat, med tanke på konstnären Lars Vilks Muhammedkarikatyr.

– Jag tror inte att hotbilden mot Sverige har förändrats det senaste halvåret och vi ska ha klart för oss att det som nu planerats inte var riktat mot Sverige.

I och med att islamisterna är motståndare till hela det demokratiska samhällssystemet så är det omöjligt för oss att gå dem till mötes, menar Magnus Norell.

– Det hjälper inte. Eftersom att inskränka yttrandefriheten inte är något alternativ för oss så är det en mycket komplicerad situation. Oavsett Muhammedkarikatyrerna så hade de radikala islamisterna kunnat hitta andra motiv om de hade velat det. De har inga svårigheter att hitta motiv.

Hur ska man kunna komma till rätta med problemet?

– Det är svårt. Visst måste man ha en dialog, se till så att människor integreras ordentligt och sätta gränser för vad som är tillåtet; de vanliga verktygen. Men det är svårt att komma åt de personer som är riktigt, riktigt farliga. De kommer inte att vakna upp en morgon och tänka: Thomas Jefferson, det är liberal demokrati vi ska ha! Det händer inte. De kommer inte att ändra ståndpunkt.

– Det kan möjligen vara en läxa som vi inte har lärt oss än.