Det bor endast cirka 400 utlänningar i Nordkorea, och de får inte resa fritt i landet.

– Som diplomat bor du i speciella diplomatkvarter. Alla utlänningar bor i de kvarteren, och dit har bara utlänningar tillträde. Man befinner sig i en enklav och det är ganska begränsat vad gäller rörelsefrihet. Vi kan röra oss i huvudstaden och vi kan åka ut till två kuststäder utan tillstånd, men om man vill besöka en annan del av landet måste man ha tillstånd, säger Andersson.

Nordkorea började för några månader sedan tillåta turister att ta med sina mobiler in i landet. Men landet har två separata mobilnätverk – ett internationellt för utlänningar och ett internt för Nordkorea, och som utlänning går det inte att ringa till nordkoreanska mobiler.

Det finns internetuppkoppling, både via satellit och kabel, men hur många nordkoreaner som har tillgång till webben vet man inte.

– Också här är det mycket kontrollerat. Landet har ett eget nationellt ”intranät” med sidor som befolkningen i allmänhet har tillgång till.

I Nordkorea bor det bara fem svenskar, varav tre arbetar på ambassaden. Men Sveriges närvaro är viktig. Den svenska ambassaden har funnits där sedan 1975 och den representerar bland annat USA i konsulära frågor och bistår amerikanska medborgare. USA har ingen egen diplomatisk representation i Nordkorea.

Turisterna är få, och de resor som går dit från Sverige kan nu ställas in. Fast UD avråder inte från resor dit för tillfället och Karl-Olof Andersson, som tillträdde sin tjänst i september 2012, stannar kvar i Pyongyang tills vidare.

– Det är många osäkerhetsmoment i utvecklingen, tiden får väl visa vad som händer.