Ett knappt år efter kriget väntar Sydossetien fortfarande på att kulhålen ska tätas och fönstren repareras. Utbrytarnas ledare räknar ändå med fortsatt förtroende.
Att söndagens parlamentsval skulle förändra den politiska situationen i den rysstödda utbrytarrepubliken var det absolut ingen som väntade sig. All egentlig opposition har stoppats från att ställa upp och den intressanta frågan var i stället hur stor majoriteten skulle bli för president Eduard Kokoitys stödparti Enighet, som redan sedan tidigare haft långt över hälften av platserna i det 34 man starka parlamentet.
Den 44-årige förre fristilsbrottaren har varit sydossetisk president sedan 2001 och uppges nu vara ute efter att förändra den lokala konstitutionen för att kunna fortsätta även efter nästa val, 2011. Fast det vill han själv inte riktigt hålla med om.
– Det är två och ett halvt år kvar till det och mycket återstår att göra. Vi arbetar och arbetar just nu, jag tänker inte på det. Med vad som hände i augusti så behöver vi tre-fyra år på oss för återuppbyggnaden, sade Kokoity på söndagen.
Det omdiskuterade kriget i augusti i fjol blev kortvarigt, när georgiska trupper först intog den sydossetiska huvudstaden Tschinvali och sedan snabbt jagades bort igen av starka ryska styrkor. Men spåren av kriget sitter tydligt kvar. Den lilla huvudstaden är full av utblåsta fönster, kulhål i väggarna och övergivna rostande vapen.
Irritationen är stark över att återuppbyggnaden går så långsamt.
– Halva Tschinvali är förstört och ingenting har gjorts. Ryssland skickade pengar men det är upp till regeringen att bygga saker, klagar pensionären Nadar Sochrebov.
– Folk levde genom hela vintern som om de bodde på gatan, med allt som läckte in i husen, säger Anna Parastajeva, som med sin make renoverat hemmet utan statlig hjälp.
Georgien säger fortfarande blankt nej till eget styre i Tschinvali och har större delen av omvärlden med sig. Utöver Ryssland är det bara Nicaragua som har erkänt Sydossetien som en självständig stat — till föga hjälp för de cirka 50 000 invånarna.
– Visst, jag kan åka till Nicaragua nu — men jag har inget hem att återvända till och det finns inga jobb här, säger taxichauffören German Zasejev sarkastiskt.