På fredagen ökade protesterna i Syrien igen efter några veckor med lägre profil. Regimen slog tillbaka och dödade omkring 25 personer runtom i landet, varav de flesta i staden Homs.
– Khaddafi är slut! Nu är det din tur, Bashar! ropade demonstranter, riktat till president Bashar Assad, enligt TT.
Syriska myndigheter hävdar att de slåss mot beväpnade terroristgrupper som har dödat civila, framstående personer och soldater. Myndigheterna har förbjudit de flesta utländska medierna i landet, vilket gör det svårt att verifiera vad som egentligen händer.
Myndigheterna säger, enligt Reuters, att minst 1.100 poliser och soldater har dödats. FN hävdar att Assads våld mot befolkningen på sju månader har dödat 3.000 personer, varav 187 barn.
Inifrån Syrien vittnas, enligt Reuters, om att myndigheterna nu har höjt säkerheten i flera städer och förorter till Damaskus. Aktivister berättar om prickskyttar på hustak och vägbommar i förorterna.
Förhoppningen inom det relativt nybildade syriska nationella rådet, som samordnar oppositionen, är att Syrien nu ska hamna i blickpunkten efter Libyen.
– Världens fokus kommer nu att vändas mot Syrien, sade Samir Nachar, ledare för det nationella rådet, till The New York Times på fredagen.
– Khaddafis död har inverkat positivt på demonstranterna i Syrien. Det har gett dem ökad tro på att deras kamp till slut kommer att ge de resultat de väntar, sade Omar Idlibi i Beirut, medlem i det nationella rådet, till Reuters.
Men vägen mot ett fritt Syrien kommer sannolikt att bli lång och kantad av hinder. I Tunisien, Egypten och Libyen fanns faktorer som, enligt The New York Times, gjorde att omvälvningen gick snabbt. I Syrien finns ingen bevakning utifrån som i Tunisien, inget öppet torg att protestera på som i Egypten och inga öppna gränser som Libyen hade och en stad som Benghazi att organisera ett uppror från.
Dessutom består Syrien av flera minoriteter som fruktar regimens hämnd om de organiserar sig mot Bashar Assads styre.
Det nationella rådet bildades tidigare i oktober i Istanbul. Än så länge har rådet inte erkänts internationellt som representant för det syriska folket. En svårighet för rådet blir att enas om vilken sorts stöd eller intervention utifrån det kommer att söka stöd för. Att på egen hand välta regimen anses uteslutet i nuläget.
– Libyens modell kommer att bli frestande, säger Louay Hussein, oppositionell i Damaskus, till The New York Times.
Andra inom oppositionen är mer negativa till Nato. Inom landet finns också de som hellre ser en gradvis övergång till demokrati för att hindra inbördeskrig.
En stor uppgift för oppositionen blir att precisera en vision för landet. Bashar Assads regim saknar i stort sett förankring ideologiskt.
– Nyckeln är om oppositionen kan erbjuda ett reellt alternativ. Om de kan det så sätter de agendan, oavsett om de finns i Damaskus eller inte. Deras verkliga makt ligger i om de kan definiera morgondagens Syrien, säger Nadim Houry, forskare vid Human Rights Watch i Beirut, till The New York Times.