Talibanhot: Svenskar kommer att dö

Det är en arkaisk värld, landsbygden väster om Mazar-i-Sharif.

Åsnor och kameler trafikerar stigarna. Mango, potatis och bomull växer under en brinnande sol. Men det är svårt att njuta av landskapet i byarna nära talibanernas basområde Charbolak. Sedan svensk trupp överfölls och svarade med att döda tre gerillasoldater befaras mer våld. Vägen till Shibargan patrulleras av pansarfordon och bland bönderna växer skräcken för att hamna i skottlinjen.

Jag, den afghanske kollegan Enayat Najafizada och våra pashtunska ledsagare färdas med bil, motorcykel och till fots. Mötesplatsen ändras flera gånger, vi dirigeras än hit, än dit, med kodspråk på mobil.

Talibanernas misstänksamhet är befogad. Liksom vår oro. Båda parter tar risken att gå i en fälla. Men till sist möter vi honom, gerillans andreman i Balkh under ledaren mawlawi Shukor. I den här texten kallas han Zamir.

- Välkomna, säger talibankommendanten.

Zamir, en senig man i 40-årsåldern, sitter i skräddarställning på det trampade jordgolvet. Ansiktet är invirat i en grön sjal. Under den skymtar två hårda ögon — och en färgglad pashtunsk hatt. En kalasjnikov står lutad mot väggen.

- Ni måste förstå detta: vi är afghaner och muslimer. Tron brinner i våra hjärtan och vi kommer aldrig att foga oss under utländsk vapenmakt. Hellre dör vi martyrdöden.

Vad vill ni?
- De utländska soldaterna är inte här för att hjälpa oss utan för att ställa afghan mot afghan, för att plundra oss, tortera oss på Guantanamo, döda oss och förgifta vår tro. De måste lämna landet. Vi ska driva iväg dem.

Hur många är ni och vilka vapen har ni?
- I Charbolak? Fler än 60. Men det varierar, folk kommer och går, vi rör ständigt på oss. De flesta är som jag från trakten, men här finns också män från Kandahar, Helmand och Kunduz. Vi har kalasjnikovs, raketgevär och minor. Samt självmordsbombare.

Agerar ni självständigt eller på order från ledningen?
- Ibland har vi kontakt med talibaner i Afghanistan och Pakistan, via mobil och sändebud. Mulla Omar beslutar i övergripande frågor.

Talibanerna i Balkh uppges smuggla droger och rånmörda civila, stämmer det?
- Nej, nej! Vi angriper aldrig civila muslimer. Och vi svälter hellre ihjäl än stjäl en enda potatis från en bonde. Därför har vi folkets stöd. Däremot finns falska talibaner, kriminella som agerar i vårt namn. De ger oss dåligt rykte, drar skam över det heliga kriget.

Kommentar till striden med den svenska styrkan i förra veckan?
- Tre av oss blev martyrer. Men hämnden kommer — kanske inte i dag eller i morgon eller nästa vecka, men den kommer. Svenskar kommer att dödas. Men just nu är vårt mål att sabotera valet.

Vad har ni för budskap till det svenska folket?
- Ta hem era soldater, era unga män. Ni har inget att hämta här, bara död. Men om ni kommer utan vapen för att bygga upp vårt fattiga, härjade land är ni välkomna. Om ni är muslimer.

Zamirs röst är skarp och gäll, meningarna uttalas i stackato. Ofta talar han i smattrande slagord. Andra gånger sänker han rösten. Hela tiden finns där en underliggande, liksom opersonlig vrede. Ordvalen tyder på att han är bonde och soldat, utan vare sig religiös eller världslig utbildning. En handlingens man, inte ordets.

Vad krävs för att ni ska lägga ner vapnen?
- Att de otrogna soldaterna reser hem. Och att president Hamid Karzai delar makten med oss. Men vi fattar inte beslut om sådant. Det gör amir al-mu'minin ("de troendes härförare") mulla Omar, säger kommendanten.

TT mötte talibanledaren på hemlig plats, i en pashtunsk by där talibanerna har anhängare, några timmars resa från Mazar-i-Sharif, där svenska-finländska Isaf-styrkan har sin bas.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut