Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Tea Party i hjärtat av misstro mot staten

En republikansk våg sköljer fram inför USA:s kongressval, och på vågens skummande kam surfar Tea Partyrörelsen. Dess kritik mot skatter och stat är svåra att begripa för europeer som just nu ägnar sig åt närmast motsatta protester. Men rörelsen befinner sig i hjärtat av en traditionell amerikansk syn på politikens roll.

Roland Poirier Martinsson

Det är tacksam medial dramaturgi att återge drastiska amerikanska uttalanden som framställer Washington som ett monster med glupande aptit, samtidigt som franska arbetare blockerar gator och torg i protest mot att staten vill minska sina pensionsåtaganden en aning. Men hur ska man begripa skillnaden?

Velvet Undergroundtrummisen Moe Tucker, som beskrivs som en gammal vänsterperson och enligt egen utsago alltid har röstat demokratiskt, säger i en nyhetssändning från ett amerikanskt valmöte att hon upprörs över hur landet ”leds mot socialism”.

Vi europeer skakar på huvudet: hur kan man resonera så i ett land som har så mycket mindre offentlig inblandning i samhället än vi är vana vid?

Sedan den bildades förra våren har den så kallade Tea Party-rörelsen fått representera den här retoriken, en högerpopulistisk rörelse inom ramen för det republikanska partiet. En ”lös och bråkig koalition” som inte har någon specifik politik utöver sina slagord, kallar den brittiska tidigare USA-korrespondenten Rupert Cornwell den i en DN-krönika.

Oavsett hur viktig Tea Partyrörelsen kommer att visa sig bli för den framtida amerikanska politiken rör den vid något centralt i amerikanernas syn på politikens gränser. ”Dess reella betydelse bör mätas, inte i antalet mandat som den vinner i det här valet utan i den nationella stämning som den representerar”, som Cornwell uttrycker det.

Filosofen och författaren Roland Poirier Martinsson, ibland kallad konservativ debattör, har bott många år i USA och följer amerikanskt liv och politik nära. Han ser historiska förklaringar till att en rörelse som slåss mot statlig inblandning kan bli så stark i USA.

– Historiskt är det två aspekter. Den ena är individuell frihet, den andra är att man ska ha makt över sina pengar, att staten inte ska hantera dem efter sitt tycke. Tea Party-rörelsen är så gott som helt inriktad på den ekonomiska aspekten. Den är ointresserad av de socialkulturella frågorna som ofta engagerar högern i USA, som homosexuellas rättigheter och abort.

Finns den här hållningen latent i det amerikanska samhället eller fanns det särskilda förutsättningar för att den skulle dyka upp nu?

– Jag tror det ligger och bubblar hela tiden. Det finns en historia av populiströrelser i USA. I grund och botten finns en syn på politiker som är väsensskild från hur vi betraktar våra politiker. Europas politiska ledare fyller samma roll som de gamla kungahusen: vi utser någon som ska vara chef och lämnar därefter över makten åt dem. I USA ser man det som att politikern är anställd av folket, att folket är chef. Man ser att det finns vissa saker man vill sköta gemensamt, och det är bäst för dem som utsetts att sköta detta att de gör sitt jobb. Den amerikanska synen har sina svagheter och den europeiska har sina.

Enligt Roland Poirier Martinsson är Tea Party-rörelsen helt enkelt orolig för att landets ekonomi håller på att haverera när en dyr sjukvårdsreform och dyra stimulanspaket införs samtidigt med ett budgetunderskott på 12 procent och en statsskuld på över 100 procent av BNP.

Statens underskott skapades inte av Obamaadministrationen, och vreden riktas inte heller specifikt mot demokraterna, utan även mot republikanerna och förra presidenten Bush. Det fanns länge en republikansk oro för att Tea Party skulle utvecklas till ett konkurrerande parti.

Det man är ense om att man bör sköta gemensamt skiljer sig en del mellan Europa och USA också. Man skulle ju kunna höja skatterna för att uppnå ekonomisk balans.

– Det är väldigt, väldigt svårt att höja skatter i USA, konstaterar Martinsson.

– Tänk dig filmklippet med Robin Hood på julafton: prins John ligger i sitt rum med folkets guld omkring sig. Där har du egentligen en bild av hur skatter historiskt betraktas i världen – som överhetens stöld från folket. Denna syn på skatter förändrades i en del västeuropeiska demokratier under 1900-talet, så att det blev möjligt att säga att ”det är häftigt att betala skatt”. Men i USA lever den här Robin Hoodbilden av vad skatter är kvar väldigt starkt: överheten tar pengar från folket.

– Sedan är ju inte amerikanerna tokiga, de inser att det måste finnas en stat. Men medan amerikanerna accepterar välfärdsstaten så accepterar de inte den generella välfärdsstaten. För dem är välfärdsstaten fortfarande något som ska finnas för dem som verkligen ramlar igenom, medan den för europeer är en del av alla människors liv. Är man frisk och har ett jobb i USA ska man inte ha barnbidrag, och man ska betala sin sjukvård med privata försäkringar.

Frågan är hur renläriga Tea Party-aktivisterna själva är i det avseendet. Tidskriften Rolling Stone blottlägger i ett reportage ironin i att många av dem själva lever på statliga bidrag, exempelvis genom sjukvårdsprogrammet Medicare. ”I grund och botten är Tea Party inget annat än ’vi mot dem’”, skriver Matt Taibbi.

Ett av huvudskälen till att USA hamnat i ett statsfinansiellt moras är de astronomiska militärutgifterna. Krigen som supermakten har startat kostar enorma summor.

Finns det kritik även mot de utgifterna?

– Inte än, men jag väntar på att det ska komma, säger Roland Poirier Martinsson.

– Krigen mot Irak och Afghanistan har haft ett starkt stöd hos högern och ett mycket svagt stöd från vänstern, men historiskt har det varit tvärtom – högern har varit isolationistisk. Inför andra världskriget var det demokraterna som ville vara solidariska med resten av världen. Om man känner till den amerikanska populismens dna ligger det nära till hands att Tea Party blir mer isolationistiskt.

Amerikanernas kritik mot staten är inte i första hand de välbärgades åsikter, vilket är den europeiska regeln. Faktum är att de delstater där demokraternas senatsplatser är mest hotade inför den andra november domineras av vit arbetarklass. Henry Olsen på tankesmedjan American Enterprise Institute anser att den klassens uppror är det mest utmärkande draget i det här valet, rent av mer så än Tea Party-vågen, som främst utgörs av vit medelklass.

Tea Party-rörelsen kritiserades för att vara rasistisk när den lanserades våren 2009. Det berodde, enligt Roland Poirier Martinsson, på att där fanns ”några galningar”. Kritiken ledde till förändringar, och i dag har en del svarta engagerat sig. Martinsson tror för sin del att Tea Party har potential att breddas ytterligare. Ett tecken på det är könsfördelningen.

– Ett fenomen är att det finns många kvinnliga ledare i rörelsen. Det finns betydligt fler kvinnor än bland de traditionella partiernas kandidater.

Mer frihet, mindre skatter

Tea Partyrörelsen är en brokig högerpopulistisk rörelse utan samlad ledning. Sarah Palin, exguvernör i Alaska och vicepresidentkandidat 2008, är rörelsens frontfigur.

Rörelsen etablerades våren 2009 och hämtade sitt namn från Boston Tea Party 1773, då amerikanska kolonister slängde te från engelska fartyg i Bostons hamn för att protestera mot orättvis beskattning från Storbritannien.

Mindre statsmakt, lägre skatt och mer frihet förespråkas av rörelsen.

DN

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.