Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Teliasonera gör affärer med Vitrysslands diktator

President Lukasjenko talar inför den vitryska nationalförsamlingen
President Lukasjenko talar inför den vitryska nationalförsamlingen Foto: Maxim Guchek / AP-BelTA
Vitryssar som vill prata politik passar sig för vad de säger i telefon och mejl – regimkritiker utgår från att säkerhetstjänsten lyssnar. Trots att teleoperatörerna är en del av övervakningsapparaten, och trots hög etisk svansföring, har svenskfinska Teliasonera valt att göra affärer i Europas sista diktatur.

President Lukasjenko

Teliasoneras vd Lars Nyberg

Storebror Lukasjenko lyssnar och läser

På söndag kommer Vitrysslands diktator Alexander Lukasjenko av allt att döma se till att bli omvald. Ett konkret inslag i den vitryska diktaturens vardag är att regimkritiker aktar noga på vad de yppar i telefonsamtal och mejl. Det råder en utbredd övertygelse om att trafiken i telefonledningar och på internet övervakas.

– Vi kommunicerar ju mycket med våra samarbetspartner i Vitryssland och man måste vara otroligt försiktig på telefon på grund av avlyssning. Vi använder oss av nätet på andra sätt när vi kommunicerar, säger Anna Drufva på biståndsorganisationen Silc till DN.se.

Detta har även skapat problem under researchen inför denna artikel. Personer inne i Vitryssland har avböjt intervjuer med DN.se på grund av riskerna. Bilden bekräftas av flera oberoende källor med mycket god insyn i vitryska förhållanden. En av dem är Martin Uggla som arbetar med demokratibistånd på Östgruppen.

– Man räknar med att telefoner är avlyssnade i den mån regimen har intresse av det och att man kan läsa e-post. Både telefonsamtal och mejl förekommer som bevismaterial i rättegångar av politisk art, säger Martin Uggla till DN.se.

Det finns lagstiftning om att det krävs beslut från åklagare för att få avlyssna men det beskriver Martin Uggla som ”en fasad”.

– Det är inget problem för den vitryska polisen eftersom det är så täta band mellan åklagarmyndigheten och regimen.

Teleavlyssning och övervakning på Internet kan inte ske utan operatörernas medverkan. Att de som tillhandahåller telefoni- och nättjänster är skyldiga att bistå polisen är i sig inget märkvärdigt. Så är det även i Sverige och många andra länder.

Men i en demokratisk rättsstat handlar det om polisinsatser mot bankrån, mord och narkotikahandel. Den vitryska brottsbalken och rättsapparaten fungerar på ett annat sätt. Sådant som i en demokrati ses som grundläggande medborgerliga rättigheter är i Vitryssland klassat som brott. Exempelvis kan du dömas till två års fängelse om du engagerar dig i en organisation som inte på förhand har godkänts av regimen.

– De första som dömdes enligt den lagen var personer som försökte övervaka att saker gick rätt till förra gången det var val, säger Martin Uggla.

Dessutom finns det gummiparagrafer som handlar om hot mot rikets säkerhet och som kriminaliserar ”extremism", en etikett som kan klistras på olika slags aktiviteter och uttryck.

– Det kan också handla om att du har misskrediterat eller spridit falsk information om landet. Den sortens anklagelser använder man gärna mot regimkritikerna, säger Martin Uggla.

Bland de brottsbekämpande myndigheterna finns följdriktigt inte bara en kriminalpolis. Där finns också den fruktade säkerhetstjänsten KGB, en direkt arvtagare till den sovjetiska organisationen med samma namn.

Möjligheternas marknad – och ett etiskt dilemma

En av tele- och internetoperatörerna i Vitryssland är bolaget Best, som gentemot kunderna marknadsför sina tjänster under varumärket Life. Från detta bolag löper trådarna hela vägen från diktatorn Lukasjenko via det halvstatliga folkaktiebolaget Teliasonera in i det svenska regeringskansliet Rosenbad och den svenska statskassan.

Best var tidigare helägt av den vitryska staten men köptes 2009 till 80 procent av den stora turkiska operatören Turkcell. Övriga 20 procent av bolaget behöll Lukasjenko. I Turkcells styrelse sitter en man vid namn Tero Kivisaari. Han representerar Teliasonera, en av Turkcells största delägare. Och Teliasoneras största ägare är – den svenska staten.

Eurasien, det affärsområde som Vitryssland hör till, är kommersiellt högintressant för Teliasonera. Att växa på dessa marknader har ”top priority” enligt en beskrivning på bolagets sajt. Ägande i bolag som är verksamma här ”bidrar starkt” till Teliasoneras intäkter och bolagets fokus i regionen ”fortsätter att vara tillväxt och hög vinstmarginal”.

I sin kommunikation talar Teliasonera inte bara om affärer utan framhåller också höga etiska principer. Bolaget har anslutit sig till Global Compact, FN:s riktlinjer för företag. Global Compact handlar bland annat om mänskliga rättigheter, så som de uttrycks i FN-deklarationen och Europakonventionen. Dit hör exempelvis rätten till åsiktsfrihet, yttrandefrihet, rättvis rättegång och skydd för intrång i privatliv och korrespondens.

Första principen i Global Compacts regelverk slår fast att företagen för egen del ska respektera och skydda mänskliga rättigheter. Men inte nog med det. Princip nummer två lyder sålunda: ”Företag ska se till att de inte är delaktiga i kränkningar av mänskliga rättigheter.”

Teliasonera står således inför ett dilemma med tre dimensioner:

  • För det första de lockande kommersiella möjligheter som marknaderna i länder som Vitryssland erbjuder.
  • För det andra bolagets uttryckliga löfte om att respektera mänskliga rättigheter.
  • För det tredje realiteterna i den vitryska diktaturen där kränkningar av dessa rättigheter inte bara hör till vardagen utan dessutom görs med stöd i lagen.

 

Känsliga frågor och skriftliga svar

Om detta vill Teliasonera helst inte tala. När DN.se kontaktar bolaget för att få intervjua personer med ansvar för verksamheten i Vitryssland blir svaret först nej. Det förmedlas i form av ett kortfattat mejl, vars huvudbudskap är att detta inte angår Teliasonera utan är Turkcells ansvar.

Efter flera försök erbjuds vi till slut skriftliga svar på några frågor per mejl. Någon personlig muntlig intervju går Teliasonera inte med på. Skälet uppges nu vara tidsbrist. Det är inte heller de personer som DN.se velat tala med som svarar. Vid tangentbordet sitter i stället kommunikationsdirektör Cecilia Edström.

I sitt svar vidhåller hon huvudbudskapet att ansvaret är Turkcells. Hon hänvisar till Telisoneras begränsade ägarandel och bolagsregler och undviker att gå in på några som helst detaljer om verksamheten där.

På frågan om Teliasonera har skaffat sig information om i vilken utsträckning Turkcell/Best samarbetar med vitryska myndigheter kring elektronisk övervakning ger hon dock ett rakt svar. Och det är nej.

Däremot framhåller hon vilka principer som är vägledande för Teliasonera på ett mer övergripande plan.

”Vår utgångspunkt är att så länge det inte finns FN- eller EU-sanktioner mot att bedriva verksamhet i ett land och vi gör bedömningen att vi kan bedriva en etiskt och finansiellt sund affär, är det bättre både för oss och för befolkningen i landet att vi finns på plats och investerar i kommunikationsmöjligheter”, skriver Cecilia Edström i mejlet till DN.se.

Hon skriver också att Teliasonera har en ”Code of Ethics and Conduct, som vi också arbetar med att implementera i de verksamheter där vi har ägarintressen.” Där nämns respekten för mänskliga rättigheter och skydd för kundernas integritet. Men där konstateras också att Teliasonera följer de lagar som gäller i de länder där man är verksam.

Teliasoneras kommunikationsdirektör försvarar också närvaron i Vitryssland med de positiva effekterna av investeringar i kommunikationer:

”Utbyggda telekommunikationer bidrar till ekonomisk tillväxt och ett mer öppet samhälle. När det gäller brist på mänskliga rättigheter är våra tjänster en del av lösningen, inte problemet i sig”, skriver Cecilia Edström i mejlet till DN.se. (Läs svaren i sin helhet  här.)

Detta är ett argument som används flitigt av företag från väst om gör affärer med auktoritära regimer. Men det ifrågasätts nu allt oftare i debatten. Utvecklingen pekar i en annan riktning. Läs mer om detta här.

Fortsättning följer: I morgon berättar DN.se hur den svenska regeringen ser på att den svenska statens kassako Teliasonera gör affärer i Europas sista diktatur.

Valet lär underkännas

Tio kandidater ställer upp i Vitrysslands presidentval på söndag. President Alexander Lukasjenko väntas vinna i första omgången med minst 60 procent av rösterna.
Valet kommer med största sannolikhet att underkännas av internationella observatörer som odemokratiskt. Den vitryska oppositionen arbetar i stark motvind, får knappt synas i medierna och klagar på trakasserier från polis och myndigheter.
Det verkliga stödet för Lukasjenko ligger enligt oberoende opinionsundersökningar kring 40 procent. Störst stöd av hans utmanare har Vladimir Nekljajev och Andrej Sannoíkov med mellan 8 och 15 procent. DN