LONDON.
Terrorattackerna mot London 2005 skulle kunna ha förhindrats. Så går debatten i Storbritannien efter avslöjandet om att säkerhetstjänsten bedrev intensiv spaning mot två av självmordsbombarna, men lät dem komma undan.
Måndagens livstidsdomar mot fem män som planerade omfattande terrorattentat mot bland annat ett diskotek i London och ett stort varuhus i södra England var å ena sidan en stor framgång för den inrikes säkerhetstjänsten MI5.
Männen, som varit på träningsläger i Pakistan och hade kontakt med al-Qaida, skulle kunna ha orsakat hundratals oskyldiga människors död om inte MI5 gripit dem 2004.
Men domen visar också att de brittiska agenterna hade ögonen på två av de fyra självmordsbombare som tog 52 människors liv i London kollektivtrafik den 7 juli 2005.
När polisen spanade på de nu dömda männen i terrorcellen så fann de att ledaren Omar Khyam träffade två av självmordsbombarna som sedan attackerade London.
MI5:s spanare filmade dem, förföljde dem och spelade in deras röster så sent som 18 månader före terrorattackerna.
Trots att de båda, Mohammed Sidique Khan och Shehzad Tanweer, talade om heligt krig valde dock polisen slutligen att låta dem vara.
MI5 försvarar sig med att polisen hade 55 personer under övervakning i utredningen mot de nu dömda männen, och att det inte fanns tillräckliga indikationer på att Sidique Khan och Tanweer var potentiella terrorister.
Det hela har dock fått anhöriga och oppositionspolitiker att kräva en oberoende granskning av MI5:s agerande, och ifrågasätt varför regeringen och Scotland Yard omedelbart efter attackerna mot London sa att de fyra männen, som sprängde sig själva, inte var kända av polisen sedan tidigare.