Därmed inte sagt att det blir ett uttryck för den mångomtalade "civilisationernas sammandrabbning" som sägs pågå mellan det kristna Västerlandet och det muslimska Österlandet. I miljöer där livsåskådningar sammanfaller, varför inte av det konservativa slaget, råder inget krig mellan de två världarna. Där kan kristna och muslimer leva sida vid sida i någorlunda harmoni.

Nyligen stod att läsa i Washington Post att allt fler muslimer på senare år har skrivit in sig på katolska universitet i USA. De har nu blivit så många att flera lärosäten har inrättat särskilda bönerum för sina muslimska studenter. I ett av de mest kända, Katolska universitetet i Washington, har antalet muslimska studenter fördubblats på fyra år.

Det skäl de unga muslimerna anför för sitt val av högskola är att de katolska skolorna - utöver den höga kvaliteten på utbildningen - erbjuder en andlig dimension och moraliska värderingar som de känner sig bekväma med. "Eftersom detta är en religiös miljö, så är det inget skumt med att bry sig om sin tro och att be här", säger en student till tidningen.

Nu ser det inte så idylliskt ut över hela linjen. Det finns en reellt existerande djup klyfta som löper igenom Tranås, New York, Luton och Kandahar. Inträffar fler självmordsdåd, fullbordade eller misslyckade, riskerar klyftan att bli avgrundsdjup.

Här i USA har ett antal terrordåd inträffat under det senaste året. Flera av de misstänkta påminner om julhandelsbombaren Taimur Abdulwahab; yngre män som växte upp under relativt trygga förhållanden men som i något läge radikaliserades och anammade en våldsförhärligande form av islam. Några handlade möjligen på egen hand, som majoren Nidal Hasan, som massakrerade ett dussintal soldater på armébasen Fort Hood i Texas. Andra preparerades sannolikt för terrordåden på snabbkurser i Pakistan eller Jemen.

Följderna är enbart tragiska för den överväldigande majoriteten av världens 1,5 miljarder muslimer som vill ha en fredlig samexistens med icke-muslimer. En hel folkgrupp blir i allmänhetens ögon opålitlig på grund av vad en liten minoritet ställer till med. Jag har hört många USA-muslimer ge exempel på trakasserier, både från myndighetsfolk och okända som väser "Åk hem!". Att de levt i USA hela sitt liv spelade ingen roll.

En framgångsrik ingenjör med libanesisk bakgrund från Detroit berättade för mig att han till vardags inte möttes av antimuslimska fördomar, och definitivt inget islamhat. Däremot hade han när han reste tillbaka in i USA efter sina regelbundna tjänsteresor till Kanada allt oftare tagits ut till utförliga, nattliga förhör av immigrationstjänstemännen.

Som nyvald president lovade Barack Obama att försöka minska den klyfta mellan Amerika och islam som terrordådet den 11 september 2001 blottlagt och vidgat. Att göra-listan är diger: palestiniernas orealiserade dröm om en egen stat, rättslösheten i Guantánamo Bay, de långa krigen i Irak och Afghanistan. Samtliga frågor relaterade till islam, samtliga med USA som ansvarig makt och samtliga möjliga rekryteringsargument för blivande terrorister.

När vi träder in 2011 är det inte troligt att något av alla dessa tunga problem kommer att lösas under året. En anledning är att USA fortsätter att tappa inflytande i världen, medan Indiens och Kinas makt ökar.

De USA-ledda direktsamtalen mellan israeler och palestinier som skulle ha lett till en slutlig uppgörelse inom ett år har havererat. Lägret i Guantánamo finns kvar även om ett år. I Irak har USA:s stridsuppdrag officiellt slutförts, men 50 000 soldater är kvar. I Afghanistan pågår en upptrappning, och i början av året ska Obama berätta om kriget mot talibanerna går så bra att en reträtt av de 150 000 USA- och Natosoldaterna kan inledas sommaren 2011.