Fyrverkerier var bojkottade här högt uppe i bergen i provinsen Yunnan. Heliga bergstoppar och avlägsna munkkloster, det är här den tibetanska världen startar.
Lhasa ligger tre dagars bilresa västerut på serpentinvägar. Det var vad som hände efter kravallerna i Lhasa i fjol, som spreds till andra platser med tibetansk befolkning, som för ett par månader sedan ledde till att en massiv rörelse startade.
– Jag vet bara, alla tibetaner vet, säger Zhaxi, en 36-årig man, om hur han meddelades om uppmaningen till bojkotten av nyåret, losar, vars första dag inträffar den 25 februari.
Mejl, flygblad, budskap mun-till-mun, informationen har knappast undgått någon och resultatet syns tydligt. När festligheterna normalt skulle ha tagit fart i går kväll, tömdes gatorna i stället på folk. Tibetaner i staden skyndade hem till sina familjer.
I ett kloster i norra Yunnan förbereddes en enkel middag. Munkar var upptagna av sina sysslor. Vatten bars på ok och munkar småpratade.
– Det här nyåret blir väldigt annorlunda. Vi ska studera hela natten som vi brukar göra, men vi ska också sörja vad som hände efter upploppet den 14 mars förra året. Vi känner oss väldigt obekväma, sa en munk, som varit vid klostret i mer än 20 år.
– Det är svårt, svårare än tidigare, svarade han på frågan om hur fritt de nu kan utöva sin religion vid klostret, utan kontroll från myndigheter.
Mer vågade han inte säga, just då och där.
Bojkotten går ut på att sörja de tibetaner som dödades när kinesiska säkerhetsstyrkor slog ned kravallerna i Lhasa och på andra ställen i fjol. Sammanlagt minst 18 personer och en polisman dog då, enligt uppgifter i kinesiska statliga medier. Offren var flera hundra, uppger tibetanska exilgrupper.
I Zhaxis familj skar fru Zhouma lite kött från grisfötter, som lades i blöt. Tekannan puttrade på spisen samtidigt som det stora rummet på övervåningen värmdes upp.
– I år hälsar vi inte på släktingar som vi brukar, vi firar inte över huvud taget och smäller inga raketer. Men på nyårsdagen går vi till byns speciella böneställe, tänder rökelse och ber, berättar Zhaxi.
På andra håll har kinesiska myndigheter försökt förmå tibetaner att fira precis som vanligt. Både det kinesiska nyåret, som inföll för en månad sedan, och det tibetanska nyåret.
Det har lett till att myndigheter på vissa håll delat ut fyrverkerier värda 100 yuan (125 kronor) per person, uppger bloggare, som citeras av internationella människorättsorganisationer.
– Jag har ingen lust att fyra av några fyrverkerier, även om jag får dem gratis, säger Zhaxi.
– Livet är inte så dåligt. Vi kan tjäna pengar och bygga hus. Jag gillar kommunistpartiet också, livet är materiellt bra, men vi tibetaner har en historia och en religion. Det var därför kravallerna i Lhasa startade, tibetanerna där var arga.
Hela Tibet och de flesta ställen i västra Kina med stor tibetansk befolkning är för närvarande stängda för besök av utlänningar. Först kommer nyåret. Därefter 50-årsdagen av det misslyckade tibetanska upproret mot Kina, den 10 mars. Fyra dagar senare är det årsdagen av de senaste stora kravallerna i Lhasa.
I Shangri-La syns en och annan turist på gatorna. Och det var precis vad som var meningen när staden Zhongdian bytte namn för några år sedan. Lokala tjänstemän gillade associationen till den brittiske författaren James Hiltons beskrivna Shangri-La i en roman.
Turister kan 2009 ofta röra sig utan att stoppas i vägspärrar. Närvaron av säkerhetsstyrkor är säkert större på andra håll inför de känsliga årsdagarna. Men utanför flygplatsen syns de, och på morgnarna märks styrkorna på de stora vägarna.
Militären är aldrig långt borta. Sent på eftermiddagen på nyårsafton ekar ljudet mellan väggarna när soldater vrålande springer in i sitt högkvarter.