- Vi brukar ofta leka jordbävning, säger Nobus Kunizaki och studerar två av sina tre söner som tagit skydd på golvet med händerna över huvudet.

Hon och hennes familj flyttade nyligen in i huset i Chiba utanför Tokyo, som hon planerat i detalj för att vara jordbävningssäkert.

- Jag skriker "jordbävning" och barnen gör som jag lärt dem. De ska ta på sig skor och hänga på sig väskorna med saker och ge sig direkt ut från andra våningen. Aldrig springa ned för trappan till huvudingången.

- Om man tänker på jordbävningen varje dag blir det trist, men om man gör förberedelserna på lek så blir övningarna bara kul.

De bor i det första huset i världen för privatpersoner som är utrustat med ett larmsystem som skickar en varning sekunderna innan en större jordbävning inträffar. Då ljuder en signal, ljuset i taket blinkar och ytterdörren glider upp automatiskt för att familjen ska få fri väg ut. Det liknar science fiction.

Beräkningarna som gjorts är kompromisslösa: inom 30 år kommer Tokyo med 70-procentig sannolikhet att drabbas av en jordbävning av magnitud sju eller större. Då kommer uppemot 11.000 människor att dö, sju miljoner blir hemlösa och nästan fem miljoner måste söka skydd på allmänna platser. Det kommer att kosta Japan 8.000 miljarder kronor, och i förra veckan släpptes de senaste detaljerna i detta återkommande katastrofscenario: under de första timmarna kommer över 800.000 invånare desperat att leta efter toaletter.

I Japan, där vart tionde skalv i världen inträffar, är förberedelserna inför nästa stora jordbävning ett ständigt återkommande ämne för eftertanke.

I huset i Chiba har varje rum minst två dörrar ut. I förrådet står en blå och en brun ryggsäck packade med mer än vad en scout hade kommit på att stuva inför en hajk. Det är frystorkad nödproviant, handdukar, regnjackor, toalettpapper, stearinljus, ficklampa, skedar, ännu mera mat: fiskkakor och bullar på konserv och en radio. Där står en behållare fylld med 20 liter vatten. Hjälmar hänger på krokar. Familjen är redo. Den har förberett sig med allt vad den japanska rege­ringen rekommenderar.

Den nioårige sonen kryper igenom luckan där ett löstagbart fönster sitter. Han visar hur det är tänkt att han ska sätta sig i säkerhet om han skulle råka befinna sig i badrummet när jordbävningen kommer. Alla i familjen kan klättra ut den vägen utom Nobus Kunizakis man. Tyvärr fanns det inget större fönster, upplyser hon, men om mannen skulle ligga naken i badet när skalvet inträffar finns en dunk extra vatten och en radio i närheten.

Det är så här dags under förevisningen i hemmet man kan lockas att le åt vad som liknar överdrifter. Sönerna säger sig ha talat med kompisar som aldrig har liknande jordbävningsövningar hemma. Men den som råkat ut för en stor jordbävning glömmer inte. Och den som försöker bearbeta rädslan, som Nobus Kunizaki, tycker att inga förberedelser är onödiga.

- Ja, jag är rädd, jag förstår min rädsla, förbereder mig och vet vad som är farligt, men jag är fortfarande rädd och går ofta igenom i huvudet vad jag ska göra när jordbävningen inträffar, säger trebarnsmamman som numera föreläser både i Japan och utomlands om säkerhet vid jordskalv.

Vid ett centrum för simuleringsövningar i Tokyo går vi tillsammans med företagsanställda och universitetsstudenter genom rökfyllda rum i låg ställning. Alla uppmanas ta skydd under köksbordet, med ett fast grepp om ena benet, när ett rum sätts i skakning för att efterlikna en jordbävning.

- "Snälla, sluta", det var vad jag tänkte. Jag har aldrig känt något liknande, säger Harada Shuji efter den uppskakande upplevelsen. Nu har jag lärt mig att jag måste vara bättre förberedd.

I japanska hus stängs gasen numera ofta av automatiskt vid jordbävning för att minska risken för bränder. Bland det första att tänka på är att öppna ytterdörren. Ingen panik, öppna dörren för evakuering, annars är risken stor för att bli instängd. Ingen panik, spring inte och håll dig borta från lyktstolpar och husfasader, lyder de allmänna uppmaningarna.
Det har gått 85 år sedan den förra stora jordbävningen i Tokyo.

- Vi vet var vi bor, men glömmer ibland bort risken, påpekar Tsuji Hiromichi vid Forskningsinstitutet för jordbävningar vid Tokyos universitet.

Och det är inte bara Tokyoborna som behöver påminnas om vad som kan komma. Ett av världens farligaste områden för jordbävningar ligger vid Stillahavskusten i Japan, sydväst om Tokyo, där ingen riktigt stor jordbävning ägt rum sedan 1854.

I landet där tågen kommer och går punktligt har ett varningssystem med mätutrustning installerats som sägs kunna förebåda denna jordbävning som om den hade en synlig tidtabell. Skalvet har till och med redan fått ett namn trots att det ännu inte ägt rum: Tokai, uppkallat efter området.

Tidigare har jordbävningar sagts vara omöjliga att förutse. Men det gäller kanske inte Tokai. Den japanska regeringen har en plan som bygger på att små skalv (magnitud 1 till 2) ger sig till känna strax innan den stora jordbävningen inträffar.

- Att kunna förutsäga en jordbävning eller inte är en fråga som rör upp känslor. Förr i tiden troddes makrillens beteende och molnens formationer förebåda en jordbävning. Det fanns många sådana berättelser, nu för tiden tror vi på vetenskap. Vi mäter längden mellan två punkter för att upptäcka seismisk aktivitet. Ju längre brottytan sedan blir, desto större blir jordbävningen, förklarar Naoshi Hirata, biträdande chef vid Forskningsinstitutet för jordbävningar.

- Tokaijordbävningen kan vara möjlig att förutsäga eftersom vi har placerat ut så många mätinstrument, men andra jordbävningar kan inte förutsägas exakt. Några tror att det går att tolka mönstret av småskalv och två, tre veckor i förväg se när det stora skalvet kommer, men nästa stora jordbävning kan också inträffa just här under Tokyo, säger jordbävningsforskaren.

Vilka åtgärder som ska tillgripas om de vetenskapliga tecknen visar på fara är en sak som debatteras. Snabbtågen kan stoppas och motorvägar stängas, större varuhus slås igen och larmberedskapen höjas. Varje år den 1 september äger jordbävningsövningar rum över hela Japan. Skolbarn lär sig att ta skydd under bänkarna.

Bevakning av det seismologiska systemet sker 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Däremot har inga mönster av skalv hittills tolkats som att en evakuering i stor skala varit nödvändig.

Till Stor-Tokyos katastrofskyddscentral kan 60 personer kallas in med kort varsel för att leda katastrofarbetet. Guvernören kan landa i helikopter på taket ovanför 45:e våningen. Jordbävningssäkrade direkttelefoner finns till Tokyos alla delar och i mötessalen är redan bestämt vem som ska sitta var. Viktigaste uppgiften blir att försöka hålla minst en väg öppen in till Tokyo för att hjälptransporterna ska fungera.

Toshio Watanabe går med mobiltelefonen i ett hölster på höften. Han har den aldrig mer än en meter ifrån sig eftersom det är den som fungerar som het linje i händelse av jordbävning.

- Vi är två personer med mobiltelefon som alltid måste gå att få tag i. Vi får gå ut och dricka lite alkohol någon kväll, men vi måste alltid vara beredda på jordbävning, säger han.