Pyramiderna i Giza har öppnat igen, men turisterna lyser med sin frånvaro. Tumultet i Egypten lamslår landets ekonomi — men det är ett pris många tycks redo att betala.
Guiden Abdul kliar sig i skägget och manar sin luggslitna häst framåt över sanddynerna. Framför oss reser sig Cheops och Cheprens mäktiga pyramider, gåtfulla och orubbliga i skarp kontrast till den revolution som pågår för fullt bara ett par mil bort. Inga turister syns till.
– Jag har inte haft en enda kund på två veckor, suckar Abdul.
En gammal man på kamel galopperar fram och vill bli fotograferad framför pyramiderna, mot en slant förstås. Han suckar uppgivet när jag avböjer och förklarar att jag är journalist.
– Sahafa, konstaterar han och rider moloket bort.
Pyramiderna har öppnat, men guiderna och ryttarna går fortfarande mest sysslolösa. Ändå ska hästarna ha mat varje dag. Och det kostar. Det var därför, i desperation, som ryttare härifrån stormade Tahrirtorget i förra veckan, säger Muhammad al-Saadi som driver ett av stallen här.
– Folk tog sig till Tahrir för att de inte hade något att göra här. De gillar Mubarak och ville få demonstranterna att flytta på sig, säger Muhammad, som hävdar att ryttarna inte fick betalt för attacken.
Plötsligt utbryter ett våldsamt slagsmål vid affären intill, en dammig souvenirbutik. Två unga män ryker ihop, tydligen för att en av dem släppt in en reporter från en arabisk tv-kanal i lokalen. Alla här gillar inte snokande utländska journalister.
Turismen är en hörnsten i Egyptens ekonomi och utgör uppåt tio procent av BNP, men näringen är nu totalt lamslagen. Minskad privatkonsumtion och krympande utländska investeringar sargar också ekonomin, och experterna tror att landets tillväxt i år kommer att halveras till följd av revolten. Det egyptiska pundet försvagas och statens budgetunderskott växer. Till dessa bekymmer kommer de vilda strejker som nu har brutit ut på otaliga arbetsplatser i Egypten.
En bit bort från pyramiderna driver Abdallah Ali en stor parfymbutik. I normala fall vore det högsäsong för turismen nu, men Abdallah håller stängt. Det kommer inga kunder.
– Vi har haft butiken i tre generationer, och jag har aldrig varit med om något liknande. Jag har 65 personer som jobbar åt mig. Hur ska jag kunna betala deras löner? frågar sig Abdallah som dricker te hos grannen.
Trots sina vedermödor står Abdallah på demonstranternas sida.
– Protesterna är bra för Egypten. Regimen stjäl våra pengar. Vi vill ha frihet, verkliga val där man kan välja vad man vill. Det är hårt, men det måste vara så här. Man får ingenting gratis. Men jag hoppas att det går över snart, säger parfymören med eftertryck.
Hans åsikt är inte ovanlig. Upproret mot Mubarak drabbar visserligen ekonomin, men det usla finansiella läget ekonomin är samtidigt ett av skälen till revolten. Fyra av tio egyptier lever på mindre än två dollar per dag. Eller som en demonstrant uttryckte saken på Tahrirtorget i veckan:
– Jag har inget jobb, jag har inget hem, jag har inte råd att gifta mig. Jag har inget liv. Jag dör hellre här. Mubarak måste bort!