Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

USA och Nordkorea – därför är denna tid den farligaste

00:54. – Om han gör något med Guam så kommer något att ske i Nordkorea som ingen någonsin skådat tidigare. Det beskedet ger Donald Trump efter Nordkoreas hot om att landet är redo att skicka fyra missiler till Guam i mitten på augusti.

ANALYS. Saken gäller inte längre om – utan endast när – Nordkorea har förmågan att nå ända till USA:s fastland med kärnvapenrobotar.

Under den korta tid Donald Trump varit president har pressen ökat på USA att gripa sista chansen att stoppa Nordkorea.

Samtidigt gör regimen i Pyongyang allt för att så snabbt som möjligt gå från provskjutningar till att kunna visa upp ett färdigt kärnvapensystem. När det är klart är det för sent för USA att ingripa.

Just därför är denna tidpunkt den farligaste.

För omvärlden har de oroande uppgifterna duggat tätt den senaste tiden. Nordkorea har skjutit upp ballistiska robotar som om de inte sänts i väg i medvetet höga banor hade kunnat nå 750 respektive 1.000 mil bort med en last av en stridsspets vägande 650 kilo. Det amerikanska fastlandet ligger därmed inom räckhåll.

Enligt det amerikanska underrättelseorganet Defense Intelligence Agency har Nordkorea redan lyckats framställa en kärnvapenstridsspets i miniatyrformat som anpassats till landets missiler.

Enligt vissa uppgifter i USA förfogar den nordkoreanske ledaren Kim Jong Un i dag över ett sextiotal kärnvapenladdningar, medan mer konservativa bedömningar anger antalet till cirka 20 stycken.

Oavsett storlek på arsenalen har utvecklingen gått snabbare än vad experter hade räknat med. Militära bedömare har inga problem att måla upp skräckinjagande bilder av möjliga scenarier.

Överskattar vi Nordkorea? Frågan ställs av Jonathan Pollack från den amerikanska tankesmedjan Brookings Institution i en intervju med The Economist.

Han svarar själv på frågan genom att säga att det inte är något han vill försöka komma underfund med.

Varken USA, Nordkorea eller något land i dess grannskap vill att krig utbryter. Däremot har Nordkorea i över tio år utvecklat kärnvapen, som en livförsäkring för Kim-ledarna och som ett militärt avskräckningsmedel eftersom Nordkorea räds ett amerikanskt anfall.

Under Kim Jong Uns ledning har utvecklingen av kärnvapen blivit den mest prioriterade satsningen. Det yttersta målet är att tvinga USA att erkänna landet som en fullvärdig kärnvapennation. Men Kim Jong Un vill också framstå som en ledare som kan skydda sitt folk mot det mäktiga USA.




Källor: Global security, International institute for Strategic Studies. Grafik: DN.


Så vad skulle hända om Nordkorea, med den kunskap landet hittills tillägnat sig, sänder i väg en kärnvapenbestyckad robot mot USA:s fastland?

Stridsspetsen skulle av allt att döma brinna upp. Det skulle ske när långdistansroboten, som måste skjutas upp i en hög bana, återinträder i jordens atmosfär.

Nordkorea har tagit omvärldens experter med häpnad. Hastigheten med vilken utvecklingen skett förbluffar. Däremot finns det inget som tyder på att landet ännu har lyckats framställa en farkost som skyddar kärnladdningen från att förintas vid återinträdet i jordens atmosfär.

Men återigen är det bara en tidsfråga innan Nordkorea bemästrar också den tekniken. Den senaste bedömningen som gjorts av America’s Defense Intelligence Agency och som nyligen publicerades av Washington Post, gör gällande att det kommer att ske någon gång under 2018. Minst två år tidigare än vad experter tidigare trott.

Redan i dag har den nordkoreanska regimen, enligt bedömare, däremot kunskapen att på en kort- eller medeldistansrobot placera en laddning av den storlek som ödelade Nagasaki i slutet av Andra världskriget. Vilket innebär att det är Sydkorea och Japan som står inför det största hotet från Nordkorea och inte USA.

Det är också anledningen till att Sydkorea i all hast i år har installerat det amerikanska antimissilsystemet Thaad.

Nordkorea står maktlöst när det gäller att förhindra en amerikansk attack riktad mot dess kärnvapenprogram. Men svårigheten för USA består i att slå ut programmet helt. Möjligheten till nordkoreansk vedergällning är också högst påtaglig.

Den omedelbara och mest förväntade reaktionen består i att konventionellt artilleri används mot Sydkoreas huvudstad Seoul. Nordkorea har en stor mängd pjäser sedan länge riktade mot staden som bara ligger 50 kilometer bort. Svaret skulle kunna komma nästan ögonblickligen.

Men mycket av artilleriet är inte särskilt avancerat med västerländska mått mätt, och det skulle inte som experter tidigare trott kunna lägga mer eller mindre hela Seoul i aska, enligt en granskning som den amerikanska geopolitiska sajten Stratfor genomfört.

Den största eldkraften skulle inte nå fram till Seouls centrala delar, däremot skulle den kunna orsaka stor skada närmare den nordkoreanska gränsen och i huvudstadens norra förorter.

Enligt samma undersökning har Nordkorea stora problem med pjäser som inte detonerar när de når målet.

Ett tredje problem för den nordkoreanska militären är hur den skulle bära sig åt för att på så kort tid som möjligt få in maximalt antal träffar mot mål i Sydkorea utan att positionerna röjs, identifieras och förstörs av moteld och luftangrepp innan uppdraget är slutfört.

Därför skulle Nordkorea troligen bara använda delar av sitt artilleri vid en första vedergällning, enligt den geopolitiska plattformen. Sannolikt skulle angreppet delas upp mot både militära mål för att begränsa motelden och mot civila mål för att skapa en chock i grannlandet.

Att spänningen mellan länderna ökat till en nivå som inte setts sedan Koreakriget är ingen tillfällighet. Tiden krymper för när Nordkorea lyckats med vad regimen föresatt sig. I Vita huset sitter därtill en president som uttalar sig som om han vore skolad i Pyongyang.

Till Donald Trumps försvar kan sägas att han till skillnad från sin företrädare Barack Obama inte har råd att hålla sig med en policy som ”strategiskt tålamod”. Den taktiska väntan från USA innebar att Nordkorea i lugn och ro kunde fortsätta utveckla sina vapen.

Presidentvalsåret 2016 i USA använde Pyongyang till att accelerera provsprängningarna av kärnladdningar och missiluppskjutningar. Det sågs av allt att döma som ett perfekt tillfälle att börja lägga sista handen vid sitt avskräckande vapen när USA var upptaget av inrikespolitik.

Hur ett effektivt motdrag skulle ha sett ut då och bör utformas nu är svårt att se. Den säkraste förutsägelsen är att för varje månad ökar pressen på USA att ingripa.

Regimen spurtar vidare mot målet och kommer inte att sluta förrän kapaciteten finns att nå USA:s fastland med kärnvapen. Då kan landets ledning eventuellt vara beredd att inleda samtal.

USA:s enda möjlighet att förhindra det nordkoreanska framåtskridandet är nu.

Men när Donald Trump hotar med krig så spelar det på sätt och vis Kim Jong Un i händerna.

Den nordkoreanske envåldshärskaren vill få sitt folk att fortsätta tro att USA hotar Nordkoreas existens. Den rädslan, och stoltheten över att ha utvecklat avancerade vapen, för det nordkoreanska folket samman. Krigshotet gör det även lättare för Kim Jong Un att legitimera sin satsning på kärnvapen och missiler, trots allmänt utbredd fattigdom och undernäring.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.