Veteodlingar i åtta provinser i centrala och östra Kina är hotade efter att nederbörd denna vinter helt uteblivit.
I provinsen Henan, Kinas folkrikaste, har inte en droppe regn fallit på 106 dagar. Det är den värsta torkan sedan 1951.
I Peking har det heller inte regnat på över hundra dagar och enligt prognoser i veckan finns ingen nederbörd i sikte de närmaste tio dagarna.
Bilder i kinesiska medier visar vetefält med sprickor i marken. Bönder beskriver målande att "vetet är så torrt att det tar eld".
Torkan inträffar vid en extra känslig tidpunkt för den kinesiska ledningen, när uppemot 25 miljoner landsortsbor blivit arbetslösa i spåren av den globala finansiella krisen. De åkte hem till landsbygden för att fira kinesiskt nyår men har nu inget arbete att återvända till i städerna. Fabrikerna där de jobbade har slagit igen eller tvingats säga upp anställda.
Den kinesiska ledningen med president Hu Jintao i spetsen har, enligt tidningen China Daily, beordrat fram alla till buds stående medel för att bekämpa torkan. Lokala myndigheter har uppmanats göra torkan till sin högst prioriterade uppgift.
Det är stora områden med veteodlingar på mer än hundra tusen kvadratkilometer som drabbats i provinserna Hebei, Henan, Anhui, Shanxi, Shaanxi, Jiangsu, Shandong och Gansu. Experter beräknar att uppemot 5 procent av landets samlade veteskörd kan gå förlorad i år, men att skörden kan minska med uppemot 20 procent i de torraste områdena i Henan och Anhui. Som tur är har norra Kina de senaste åren haft goda veteskördar. Lagren är därför välfyllda.
Att Kina drabbas av både torka och översvämningar är inte sällsynt. Det sker årligen, men extrema vädersituationer tycks ha blivit vanligare. Att det dessutom är norra Kina som råkar ut för ihållande torka är vad miljöexperter länge varnat för.
I norra Kina bor 40 procent av landets befolkning, de odlar 50 procent av nationens samlade jordbruksareal men har bara 20 procent av landets vatten till sitt förfogande.
Vattenfrågan hotar de närmaste åren bli ännu mer akut. På många orter på landsbygden är bevattningssystemen gamla och dåliga. Slöseriet med vatten är stort eftersom det inte kostar något eller är mycket billigt.
Det är som om folk inte förstår allvaret. Det måste till en riktigt akut kris först, sa miljökämpen Li Xiaoxi vid en tidigare intervju med DN.
Priset på vatten i Peking måste höjas. Mindre än fem kronor per ton är för lite, det måste höjas till minst tjugo kronor, lyder hennes recept
Mycket av informationen om Pekings vattenförsörjning behandlas också som hemligheter av myndigheterna.
Den kinesiska huvudstaden tar vatten från både Hebei, Inre Mongoliet och provinsen Shanxi, som har ont om vatten själva. Vad som behövs i övrigt av vatten i Peking pumpas upp från grundvattenreserver som sjunker för varje år.
Enligt Li Xiaoxis syn är det vatten som "våra barn och barnbarn skulle ha haft".