Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Tortyr och våld vardag i Egypten

Över 100 personer har hittills dödats i samband med den pågående protestvågen i Egypten. Årtionden av utbredd arbetslöshet, ökande matpriser och kontinuerliga brott mot mänskliga rättigheter präglar tillvaron för många av Egyptens drygt 80 miljoner invånare, och ligger till grund för de senaste dagarnas revolt mot regimen.

Brutaliteten och råheten är djupt rotad i det egyptiska samhället. Wikileaks publicerade så sent som häromdagen dokument som vittnar om polisstatens omfattning. I ett hemligstämplat pm skriver USA:s ambassadör i Kairo, Margaret Scobey, att ”polisbrutaliteten mot vanliga brottslingar i Egypten är rutin och genomgripande. Polisen använder brutala metoder mestadels mot kriminella för att framtvinga bekännelser, men också mot demonstranter, politiska fångar och otursamma åskådare”.

Undantagstillståndet i Egypten, som president Hosni Mubarak oavbrutet förlängt sedan han tog över makten efter mordet på företrädaren Anwar Sadat i oktober 1981, har gett militär och polis legitim rätt till ständig närvaro i samhället. Mubaraks ledord när han tillträdde som president var ”demokrati” och ”dialog”, men genom undantagstillståndet har han kunnat hålla kontroll över oppositionen, och gripa såväl fredliga kritiker och motståndare som personer misstänkta för säkerhetsrelaterade brott och terrorism med hänvisning till nationens säkerhet och stabilitet.

Rapporterna om tortyr i egyptiska fängelser har avlöst varandra. Inte minst samarbetet med USA i kriget mot terrorismen har bidragit till att FN och människorättsorganisationer riktat skarp kritik mot egyptiska förhörsmetoder. Human Rights Watch har beskrivit ”Egyptens tortyrepidemi”, och Amnestys årsrapport från 2010 vittnar om hur de egyptiska myndigheterna systematiskt bryter mot konventionerna om mänskliga rättigheter.

– Det är helt oacceptabelt att världssamfundet accepterar Egyptens undantagstillstånd som ger myndigheterna rätt att gripa och hålla i förvar vem som helst som man uppfattar som en motståndare, och utöva övergrepp under så lång tid, säger Elisabeth Löfgren vid Amnesty till DN.se.

Polisens misshandel av misstänkta kriminella sker ofta offentligt. Förföljelser av oliktänkande är vanligt förekommande. Tio män som greps i Kairo i januari 2009 anklagade för att ha ”utfört sexuella handlingar mellan män” uppgav att de under fem månader i förvar hos polisen blev slagna, sparkade och förolämpade. De testades för hiv/aids mot sin vilja och tvingades bland annat till analundersökningar som skulle ”bevisa” att de haft sex med personer av samma kön.

– Det här brutala maktutövandet skapar naturligtvis en oro och rädsla bland befolkningen. Vanliga egyptier lever med en mycket svag rättssäkerhet. Det har skapat ett utbrett hat och en misstro mot polisen, vilket blivit tydligt under de senaste dagarnas protester, fortsätter Elisabeth Löfgren.

Under de trettio år som president Mubarak suttit vid makten har det politiska spelrummet varit så gott som stängt för oppositionen. Det har öppnats upp något sedan 2005 då en lagändring tillät att mer än en kandidat ställer upp i Egyptens presidentval. Det gäller dock under förutsättning att han eller hon godkänns av minst 230 valda politiker på nationell och lokal nivå. Då Mubaraks regeringsparti NDP dominerar alla valda organ är regeln ett hinder för andra kandidater. Bortom pyramiderna och dykparadisen, som de tusentals skandinaviska turister som reser till Egypten varje år förknippar landet med, har folkets missnöje med Mubaraks regim vuxit sig allt starkare.

– Den till stor del fattiga och unga befolkningen sett hur samhället utanför Egypten har förändrats, till slut har man fått nog av att känna sig kontrollerad av en auktoritär statsmakt, säger Anna Jardfelt på Utrikespolitiska institutet till DN.se.

På måndagen ökade EU:s utrikeschef Catherine Ashton trycket efter de gångna dagarnas våldsamheter och krävde att president Mubarak inleder förhandlingar med oppositionen. I Sverige var flera politiker beredda att gå ännu längre. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin anser att EU nu måste sluta stödja Egyptens president Mubarak.

– EU:s politik gentemot Nordafrika har länge varit rent kontraproduktiv. Man har hållit diktaturerna under armarna och bett om hjälp för att stävja flyktingströmmar och islamistiska extremister. Det är inte långsiktigt hållbart, sade han till nyhetsbyrån TT.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.