Moderbolaget erbjöd Spanair hjälp när olyckans omfattning började stå klar på onsdagseftermiddagen.

I ledningen för den nordiska gruppen på plats i Madrid står Torgny Johnsson, till vardags på en chefsposition vid SAS huvudkontor. Till sin hjälp har han en ledningskollega samt elva medarbetare, danskar och svenskar som arbetar direkt med de drabbade.

Samtliga elva är utbildade för uppdraget och talar bra spanska. Totalt är ett hundratal personer från Spanair och SAS engagerade i stödarbetet, som leds av Spanair.

- Efterhand kommer avlösare och byter av våra medarbetare, säger Torgny Johnsson.

Utöver det finns ett stort antal personer från spanska räddningstjänsten, Röda Korset och andra frivilligorganisationer engagerade i hjälparbetet.

Denna samlade styrka har i nuläget att ta hand om och stödja cirka 400 anhöriga och andra som drabbats av olyckan. Centrum för insatsen är ett hotell i närheten av Barajasflygplatsen.

Det var från SAS flygtrafikledningscenter i Köpenhamn, ständigt bemannat, som den interna organisationen för händelser av denna typ larmades.

- De har en larminstruktion som innebär att de gör en första värdering av ett larm. Är läget allvarligt kontaktar de då den nödlägesansvarige, berättar Torgny Johnsson.

SAS har alltid en medarbetare i jour för den funktionen, som upprätthålls av sex personer som avlöser varandra. Uppstår "tryck på knappen-läge", som i fallet med Madridolyckan, så sätts ett antal funktioner igång med olika uppgifter att lösa, som avlösarfrågor för personalen, framtagning av tekniska data och försäkringsfrågor.

- Just i det här fallet var det en Spanairolycka. Mot bakgrund av att det är ett mindre SAS-bolag, följdaktligen med en mindre egen nödlägesorganisation, så tog vi kontakt inom koncernen för att avgöra: Behöver ni hjälp?

Spanair behövde hjälp, cirka en timme efter larmet vid 14.45-tiden på onsdagen var SAS nödlägesorganisation i funktion och assistans på väg till Madrid. Vid 23-tiden anlände Torgny Johnsson, hans ledningskollega Olle Näslund och de elva medarbetarna till Madrid.

Vad kände du under färden ner till en olycksplats som denna, där många människoliv gått till spillo, där situationen skulle komma att kräva prövande insatser?

- Man blir tom, man blir förtvivlad. Samtidigt mycket fokuserad på uppgiften och det känns på något sätt väldigt skönt att få försöka bidra till något positivt i bedrövelsen.