Årets ramadan är i full gång. För muslimer boendes på Västbanken blir det en extra tuff månad. DN.se har pratat med tre palestinska kvinnor som bor i Hebron och fastar.
Västbankens brist på mat, el och ständiga strömavbrott gör det svårt att leva under dygnets mörka timmar då man vanligtvis äter sin kvällsmåltid, iftar. Den palestinska regeringen planerar därför att dela ut matpaket till 13.000 familjer.
Tre kvinnor från Hebron berättar om sin ramadan.
Reem Sharif, rektor på Cordobaskolan, bor i centrala Hebron:
– Egentligen är det här en månad av fest och glädje. Vi äter stora kvällsmiddagar med vänner och familj. Men det är tufft just nu, lönen är låg och matpriserna höga. Om vi ska ha kött till kvällsmåltiden betyder det en dags arbete. Förra ramadan åkte jag till al-Aqsa-moskén i Jerusalem för att be. Det gör jag aldrig om. Jag var där med min familj och min mamma bröt ett revben på grund av trängseln vid vägspärren. Tusentals kvinnor trängdes och knuffades; de var oroliga att inte hinna igenom innan de israeliska soldaterna stängde vägspärren. Dessutom tog det tre timmar att gå igenom en vägspärr som egentligen inte ska ta längre tid än några minuter.
Nawal Akra, arbetar i ett kvinnokooperativ och bor i utkanten i Hebron:
– Även min åttaåriga dotter fastar. Jag kommer inte att besöka moskén i Jerusalem utan ber vid Ibrahimimoskén i Hebron istället. Kvinnor över 45 behöver inget tillstånd för att åka till Jerusalem under ramadan, men det behöver jag och det är för svårt att få. Fler tar emot matpaket under ramadan, min syster gör det men inte jag. Inte än. Vi har inte tillräckligt med vatten, det är varmt här och att köpa vatten är dyrt. Men det är fint att fira ramadan med familjen. Halv tre äter jag frukost, innan solen går upp, och halv åtta äter jag middag, när solen har gått ner.
Sahar Tarawah, studerar på universitetet och bor i en by utanför Hebron:
– Min by har varit avstängd sedan andra intifadan. Därför måste vi som bor i byn gå långt, flera kilometer, för att komma till jobbet eller skolan. Att promenera i värmen utan att få dricka är jobbigt. I flyktinglägren nära mig lider många av vatten- och matbrist. En familj jag känner har valt att inte fasta då de saknar tillräckligt med mat för att bli mätta under iftar. Och man behöver verkligen all energi man kan få då vi fastar under en hel månad. Jag skulle vilja besöka al-Aqsa-moskén under ramadan men det är nästintill omöjligt att få ett tillstånd då jag är ung.