Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Trump har knäckt koden för att lyckas i Södern

Donald Trump vann primärvalet i South Carolina.
Donald Trump vann primärvalet i South Carolina. Foto: JIM WATSON

Charleston. Donald Trumps stora seger i South Carolina kan bana väg för fortsatta framgångar i sydstaterna. Han har lyckats knäcka koden för att vinna bland den amerikanska Söderns högerpopulister.

Det var inte överraskande att Donald Trump vann valet i South Carolina. Om det finns någon plats i USA som borde vara mottaglig för Trumps högerpopulism så är det just här.

South Carolina är inte bara en av de mest konservativa delstaterna i landet, utan även en plats där man länge har spjärnat emot det som väljarna här gärna kallar politisk korrekthet.

Ett par dagar innan valet här håller Trump tal i en stor konferensarena i Greenville, i den västra delen av delstaten. Det är en plats där bergskedjan Appalacherna, med sin koncentration av extrem fattigdom, möter Söderns gamla bomullsbälte, där gamla slavplantage nu förvandlats till tjusiga herrgårdar som hyrs ut till Söderns konservativa elit för bröllop och festligheter. Utanför arenan står Mike Kriener och säljer knappar, halsdukar och tröjor med Trumprelaterade budskap. Jag frågar vilken som säljer bäst. Han håller upp en t-shirt med texten: Bomba skiten ur ISIS.

Men mest populär är en officiell skylt från Trumps egen kampanj, med texten The silent majority stands for Trump. En tyst majoritet står på Trumps sida.

Frasen Silent majority lanserades av presidenten Richard Nixon på 1960-talet. Nixon reagerade på upploppen i svarta storstadsområden genom att säga att den stora majoriteten av amerikaner, den tysta majoriteten, inte ägnar sig åt våldsamma demonstrationer och slagsmål med polisen. Republikanerna undvek i många år att använda frasen, eftersom den förknippades med en främlingsfientlig signalpolitik, som Nixon var en mästare på. Men inför presidentvalet 2008 väcktes den till liv igen, av Sarah Palin. Hon pratade i sina kampanjtal om att hennes väljare utgjorde just en tyst majoritet, som inte tänkte rätta sig efter Barack Obamas politiska korrekthet.

Nu sitter 12 000 Trumpanhängare här i Greenville och viftar med Silent majority-skyltar.

En av dem är Dennis Wright, som är här med sin bror, Kevin. Båda jobbar som elektriker i Greenville. Jag frågar Dennis vad tyst majoritet betyder för honom. Han sluter ögonen och funderar i ett par sekunder, som om jag bad honom beskriva sina religiösa övertygelser.

– Det är den här känslan av att vi är fler än de andra, men ändå inte får en chans att göra våra röster hörda. Trump ger oss en röst. Han säger ju det som alla tänker! Obama försöker bara ställa olika grupper mot varandra. Om man inte håller med honom om allt så kallas man rasist. Trump är emot den sortens politisk korrekthet.

I helgen vann Trump primärvalet här med trygg marginal. Ingen republikan som vunnit i både New Hampshire och South Carolina har sedan förlorat partiets nominering. Samtidigt har det här valet ofta visat sig vända upp och ned på historisk visdom.

Analytikern Ron Brownstein har sammanfattat Trumps övertag så här: Medelklassväljarna i partiet är splittrade på olika kandidater, men arbetarväljarna i partiet är enade bakom Trump. På republikanska kampanjevenemang i Södern märker man tydligt den här splittringen. Medan Rubio och Kasich attraherar en välmående medelklass och kärnfamiljer som är mest angelägna om lägre skatter och starkare försvar, så lockar Trump till sig de ekonomiskt utsatta.

Många av Trumps väljare här i South Carolina upplever att USA:s själva identitet är attackerad från olika håll. Av Kinas ekonomi, av Mexikos invandrare, av terrorister från Mellanöstern. Dessa tre hotbilder väver man samman till en upplevelse av att själva USA försvagats på 2000-talet, vilket man skyller på Barack Obama och på olaglig invandring.

De Trumpväljare jag träffar i South Carolina har det kämpigt med vardagsekonomin. De harvar sig fram i den så kallade gig-ekonomin som 2000-talets lågutbildade amerikaner försörjer sig på. När jag frågar vad de jobbar med svarar de inte med ett yrke, utan en lång lista på olika sysselsättningar. De driver kanske en e-handelsfirma hemifrån vardagsrummet. Rycker in som rörmokare eller snickare när någon granne behöver det. Kör lite Uber på helgerna. De tjänar knappt så att de överlever, men de ser sig gärna som självständiga entreprenörer. Som Trump, bara lite fattigare.

Kritiken mot invandring lindas alltid in i ett ekonomiskt argument. På valdagen träffar jag sjuksköterskan Debra Watts, som precis har röstat på Trump. Han kan sätta stopp på den olagliga invandringen, säger hon.

– Om man driver en restaurang och kan välja mellan att anställa en amerikan för 10 dollar i timmen, eller betala fem dollar i timmen till en illegal, under bordet, vad tror du man väljer? Jag har inget emot invandrare, men om vi inte har någon koll på gränserna så kommer lönerna för oss vanliga arbetare att kollapsa, säger hon.

Trumps retorik knyter an till en lång tradition av amerikansk högerpopulism, som haft blandad framgång i den konservativa rörelsen genom åren. På 1990-talet var det Pat Buchanan som förde dessa väljares talan. Innan dess segregationsförespråkaren George Wallace och stora, främlingsfientliga organisationer som John Birch Society. I det senaste primärvalet flörtade Newt Gingrich med samma retorik, vilket banade väg för seger i South Carolina. Men även om den högerpopulistiska traditionen har djupa rötter här i South Carolina, så är själva fenomenet Trump något nytt. Han anländer som presidentkandidat efter åtta år med USA:s första svarta president. En period som dessutom sammanfallit med en finanskris och de största ekonomiska klyftorna sedan det förra sekelskiftet. Det skapar en ovanlig bördig grogrund för främlingsfientliga idéer.

Mike Murdock, en berömd tv-pastor, värmer upp publiken på ett av Donald Trumps kampanjmöten i Greenville. Han använder bibliska metaforer för att uttrycka sin oro över USA:s framtid.

– Det finns en orm i USA:s paradis. När jag röstar vill jag rösta på någon som kan döda den ormen. Och det är Donald Trump, säger Murdock.

Murdock driver en konservativ kyrka i Fort Worth, Texas, som är känd för att 60 procent av intäkterna går till Murdock själv, medan bara 1 procent spenderas på välgörenhet. Jag träffar Murdock efteråt. Han ser ut som en rockstjärna, helt klädd i svart, med svartfärgat hår och bockskägg. Intensiva, isblå ögon och en mörk, mullrande röst.

– Varför valde jag att ställa mig bakom Trump? Han kanske inte är den mest traditionellt, kristna rösten, men han är den starkaste kandidaten. Framför allt är han en bra berättare. Hitler kom inte till makten genom att tala sanning. Han ljög ju. Han hittade på saker. Men han repeterade dem så ofta att folk började tro på dem. Repetition, repetition, repetition! Trump förstår det där.

Primärvalet i South Carolina.

Resultatet i Republikanernas primärval i South Carolina (i procent).

Donald Trump 32,5

Marco Rubios 22,5

Ted Cruz 22,3

Jeb Bush 7,8

John Kasich 7,6

Ben Carson 7,2

Republikanerna. Läget för Trumps utmanare

Marco Rubio

Rubio hoppas nu samla alla de väljare som inte vill se Trump som partiets kandidat. Han hoppas ärva Jeb Bushs väljare, men måste även locka över den kristna högerns väljare från Ted Cruz.

Ted Cruz

Trots segern i Iowa tycks Cruz inte kunna nå ut bortom den kristna högern. Men han har en passionerad kampanjorganisation och lär dröja sig kvar i valet, vilket kan skada Rubios chanser mot Trump.

John Kasich

Den relativt moderate guvernören i Ohio har en rejäl uppförsbacke framför sig, men lär stanna kvar i primärvalet tills Ohio röstar, den 15 mars.

Ben Carson

En outsiderkandidat med starkt stöd bland evangelikala, kristna väljare. Har rasat i opinionsmätningarna, vilket främst lär gynna Ted Cruz.