– Kriget är inte över än. Azerbajdzjans territoriella integritet måste återställas, mullrade president Ilham Aliyev på söndagen, enligt AFP, när 6 000 soldater, stridsvagnar och bepansrade fordon paraderades då Försvarets dag firades i huvudstaden Baku.

Kriget det handlar om är konflikten om Nagorno-Karabach som en gång i tiden var en världsnyhet, på grund av dess betydelse för Sovjetunionens sammanbrott.

Men det var då. I dag är det få som tycks bry sig om det låsta läget mellan Azerbajdzjan och Armenien. Sedan 1994 råder en bräcklig vapenvila och något fredsavtal verkar inte vara nära.

Förhandlingar i ryska Kazan i fredags slutade med en kommuniké där presidenterna "noterade att ömsesidig förståelse nåtts kring ett antal frågor".

Strax efteråt anklagade parterna varandra för att det inte hade blivit något resultat.

"Azerbajdzjan var inte redo att acceptera den senaste versionen av grundprinciperna", sade Armeniens utrikesminister i ett uttalande, enligt Reuters, syftandes på det 14-punktsprogram som tagits fram av medlare för att nå en lösning.

– Uttalandet visar att den armeniska ledningen inte tänker överge sina smutsiga propagandametoder, svarade i sin tur Novruz Mamedov på det azeriska presidentkansliet.

Nagorno-Karabach tillhör formellt Azerbajdzjan men sköter sig sedan kriget i princip som ett självständigt område, skyddat av armeniska styrkor. Båda länderna har relativt goda kontakter med såväl öst som väst, vilket bidragit till att ingen velat backa från sin ståndpunkt.

Armenien förlitar sig på militärt stöd från Ryssland och ekonomiskt och politiskt stöd från starka exilgrupper i främst USA och Frankrike.

Azerbajdzjan har samtidigt kunnat rusta rejält de senaste åren, tack vare stora oljeinkomster.

– Militärutgifterna är den största utgiftsposten i Azerbajdzjans statsbudget och det kommer att fortsätta så länge som vårt land inte är befriat, sade president Aliyev på söndagen.