- Jag förstår inte problemet i Sverige, vi agerar för att konstnärer och artister ska få betalt för sitt arbete. Hur kan någon emotsätta sig det, undrar juristen Maria Fredenslund, ett av den danska antipiratgruppens två ansikten utåt.
På det flotta kontoret ett stenkast från Ströget sitter sex anställda spanare. Deras uppgift är att dygnet runt samla in ip-adresser tillhörande folk som delar med sig av upphovsrättsskyddat material. Med bevisning i form av frysta skärmbilder begärs användaruppgifter ut via domstol, precis som det är tänkt att det ska bli i Sverige.
Men medan upphovsmännen bakom det svenska lagförslaget hittills talat tyst om möjligheten för film- och skivbolagsindustrin att själva skicka ut kravbrev till en illegal fildelare, erkänner antipiratgruppen utan omsvep att det gått till så i Danmark, fram tills nu.
- Vi vill verka preventivt och avskräcka. Men vi har möjlighet att begära ersättning och har gjort så fram tills nyligen, säger Fredenslund.
- I och med att många börjat skylla på att någon obehörig använt deras abonnemang eller öppna trådlösa nätverk så har domar avgjorts till vår nackdel. Så det är inte lönt nu, fyller Mads Jörgensen i, även han jurist och företrädare för Antipiratgruppen.
Svenska Piratpartiet, som är för fri fildelning, visade nyligen upp ett kravbrev på sin hemsida, som sades vara ett exempel på hur det kan bli i Sverige. Brevet innehåller schablonsummor och tomma fält där kravbelopp kan fyllas i. En ren utpressningsmall, tycker Piratpartiet.
När DN visar upp brevet för Antipiratgruppens företrädare nickar de båda igenkännande.
- Ja, absolut, det kommer från oss, säger de.
- Men det är flera år gammalt och lades upp på våran egen webb för att visa att vi inte hotar folk i våra brev utan mer vill diskutera en ersättning, säger Jörgensen.
En annan svensk oro har varit att det ska bli klappjakt på mindre omfattande fildelning. Även här är Antipiratgruppen helt öppen med att de agerat mot både små- och storskalig fildelning.
- Det är viktigt att prova olika typer av fall, även om det så klart finns en gräns när det blir för bagatellartat. Men vi har agerat mot alla möjliga typer av omfattningar, säger Maria Fredenslund.
Hittills har cirka 2.000 brev skickats ut. Av dessa har 1.500 varit brev med ersättningskrav. Ungefär hälften av dessa har slutat i förlikning med den misstänkte, det vill säga att en del av beloppet har betalats.
Det tycks råda en väsentlig skillnad mellan det svenska och danska klimatet i fildelarfrågan. I Danmark pågår inte samma debatt, samma proteststormar och inte heller samma splittring inom olika grupper i frågan. Till exempel så ingår musiker- och artistförbunden i Antipiratgruppen.
- Jag tror det beror på att Sverige är så sena med den här lagstiftningen. Folk har vant sig vid gratismaterial, därför verkar lagförslaget chockartat. Vi har arbetat på ett liknande sätt sedan 2003, säger Mads Jörgensen.
Skillnaderna i klimatet understryks ytterligare när det står klart att den danska Antipiratgruppens företrädare är två 26-åringar som till synes helt öppet berättar om verksamheten. Det kan jämföras med Sveriges motsvarighet Henrik Pontén, 45, som i sitt jobb för Antipiratbyrån stundtals både hotats och förlöjligats av piratförespråkare.
- Vi har en del kontakter med våra svenska kollegor och de har varit intresserade av hur det fungerar här i Danmark, säger Maria Fredenslund.
- Men vi har aldrig känt av några hot eller ens obehag i vårt arbete, tillägger båda snabbt.