är Matthias Platzeck och hans vänner i DDR träffades och drack vin på 80-talet hoppades de kunna resa utomlands någon gång i framtiden. Kanske skulle det inträffa kring år 2010, resonerade de.
I dag har 20 år gått sedan återföreningen och Matthias Platzeck är numera socialdemokratisk rege-ringschef i delstaten Brandenburg med 2,5 miljoner invånare.
Hans historia sammanfaller med berättelsen om hur muren föll och Tyskland enades.
– När vi på 80-talet träffades i vänkretsen och drack vin sade ungefär hälften att de skulle flytta till väst så fort det någonsin gick. Vi andra hoppades att Honecker skulle försvinna och ersättas av någon som Gorbatjov. I så fall trodde vi att vi skulle kunna få resa fritt runt 2010, berättar Matthias Platzeck när han träffar en grupp utländska journalister.
Ingen anade att förändringen skulle komma så snabbt.
Platzeck var utbildad civilingenjör, verksam vid Hygieninspektionen i hemstaden Potsdam, och 1988 hade han varit med om att starta en lokal, underjordisk miljögrupp.
Muren föll i november 1989. Mindre än ett år senare, den 3 oktober 1990, upphörde Tyska demokratiska republiken (DDR) att existera.
Den avgörande omröstningen på östtysk sida ägde rum den 23 augusti. Då skulle det demokratiskt valda parlamentet med borgerlig majoritet ta ställning. Matthias Platzeck tillhörde Förbundet 90, en sammanslutning av olika grupper inom medborgarrättsrörelsen.
Men Matthias Platzeck undviker att svara på frågan hur han röstade.
– Jag minns inte, det går att se efter i protokollen.
Sådant minns man väl?
– Jag antar att jag röstade nej. Vi tillhörde oppositionen, säger han.
Matthias Platzeck förklarar:
– Vi var naiva och romantiska, vi trodde på en tredje väg. Stämningen hade visserligen förändrats redan i december 1989, men det missade vi. Då stödde 60 procent medborgarrättsrörelsen, vid valet i mars fick vi bara 5 procent, konstaterar han.
”Vi är folket”, den berömda parollen före murens fall, hade blivit till ”Vi är ett folk”. Majoriteten av östtyskarna var ointresserade av sociala experiment som den tredje vägen. I 45 år hade de tvingats leva på fel sida om muren, nu ville de ha del av välståndet på västsidan.
”Kommer inte D-marken till oss kommer vi till den”, var en annan populär paroll.
För att förhindra en massutvandring från DDR till väst infördes D-marken i öst redan sommaren 1990, återföreningen var sedan bara en logisk följd. I dag är inte Matthias Platzeck heller missnöjd.
– Återföreningen är en framgång, allt annat vore galet att påstå. Men precis som jag tillät mig att vara kritisk under DDR-tiden tillåter jag mig att vara kritisk mot delar av återföreningsprocessen, säger han.
Hans huvudinvändning är att ingenting behölls av det gamla DDR, det fanns ändå saker som fungerade, som sjukvårdens organisation, barnomsorgen och delar av skolväsendet.
– I dag visar opinionsmätningarna att många fortfarande inte funnit sig till rätta i det nya Tyskland. Det är inte så konstigt att folk känner sig hemlösa när ingenting finns kvar, säger han.
Efter den första euforin kom de svåra åren efter återföreningen – industridöd, massarbetslöshet och en växande högerextremism.
Matthias Platzeck säger att de senaste åren varit bättre. Brandenburg satsar på framtidsbranscher som förnybar energi och bioteknik. Vid valet 2009 försvann högerextrema NPD ur parlamentet.
Vänstern, partiet med rötter i DDR:s styrande kommunistparti, är dock fortfarande nästan lika starkt som Socialdemokraterna. Det sågs som ett svek när just Matthias Platzeck tog in dem i regeringskoalitionen efter förra valet.
– Valanalyserna visar att deras väljare inte bara består av människor som drömmer sig tillbaka, utan också unga familjer med barn och två bilar utanför villan. Vi måste respektera valresultatet, säger Matthias Platzeck.